Direktlänk till inlägg 15 februari 2013
Mängder med vatten fyllde Maja-Stinas lungor när hon susade längre ner i vattnet. Inte kunde hon slita sig loss heller för någon höll ett fast grepp om henne. Men tillslut släppte taget och hon kunde göra sig fri. När hon vände sig om log en sjöjungfru mot henne. Kunde det verkligen vara sant? Maja-Stina hann inte tänka mer för hon måste upp till ytan. Sjöjungfrun hade fört henne väldigt nära slottsvallen. Här kunde hon simma själv. Solen som värmt den gångna dagen hade nu värmt vattnet. Sjöjungfrun dök upp till ytan några gånger och simmade en bit med henne. Det verkade dock som att hon inte kunde prata eller så ville hon helt enkelt inte. Vid bron till slottsängen skrattade sjöjungfrun och vinkade hejdå. Därpå försvann hon ner i vattnet.
Först var det hela oförklarligt och konstigt som hon nyligen upplevt. Hade verkligen en björn anfallit henne? Och hade hon simmat med en livs levande sjöjungfru? Maja-Stina visste att hennes föräldrar inte skulle vilja vid hennes upplevelser i skogen. Hur skulle man förklara att landshövdingens häst var borta dessutom?
Midnatt hade nu blivit ungefär kl. 4 på morgonen och solen skulle strax åter resa sig. Vakterna på slottet öppnade grindarna först om två timmar för mjölkorskorna. Medan dessa timmar skulle kunna gå satte hon sig för att fiska i vallen. Där fanns det gott om torsk som väntade på att bli uppdragna. Då upptäckte hon en kvinnogestalt som kom emot henne. Dimman låg fortfarande på då och då så nu urskilde hon bara att det var en kvinna. Efter några sekunder hoppade hon fram ur dimman och panikslagen grep hon tag i Maja-Stina.
”Har du sett min son” frågade kvinnan med darr på rösten till henne. Maja-Stina hade visserligen blivit jagad av troligen en pojke. Sen om det var hennes son var ju en annan sak.
”Nej, jag tror inte det” svarade Maja-Stina artigt. Kvinnan slog händerna för ansiktet och ville nog försvinna till närmaste sinneskammare. Det var ett rum nere i källaren där sinnessjuka och sinnesslöa gärna hamnade. Kort sagt folk som inte passade in i dåtidens samhälle klassades som sinnessjuka.
”Men hur kom du ut ur slottet” frågade Maja-Stina lugnt. Om hon bara var artig skulle kvinnan lugna sig lite. Men kvinnans blodiga händer berättade allt. Hon hade brutit sig ut på något sätt med våld.
”Jag tog en gång från slottsköket” svarade hon bara. Maja-Stina tog initiativet att krama om henne. Kvinnan lät sig lugnas i hennes famn. Lugnet avtog dessvärre en minut där efteråt av ett dån. De måste hålla för öronen och springa för att se vad som dånar så hemskt. Men ser de i syne eller vad? Mitt ute på Helgasjön skymtade de båda ett stort sjöodjur. Lite längre bort kom också ett skepp som nu tycktes vara i fara.
Imorgon fortsätter äventyret med Jonas /J
Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här: http://torejesper.blogspot.com/ ...
Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...
http://torejesper.blogspot.com/ ...
Hej alla läsare!
Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!
Väntande text
Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.
Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.