Jonas fattade efter andan. Det hade varit hans första nära-döden-upplevelse. Bågskytten inspekterade björnen, och när han klargjort att den var död muttrade han och började gå. Men Jonas stannade inte länge på sin plats utan följde efter sin hjälte. Detta uppskattade sedermera inte bågskytten något vidare utan bad om att få bli lämnad ifred. Han skulle väl inte behöva önska att björnen fortfarande levde.

”Jag är vilse och hittar inte hem” kom det plötsligt ur Jonas. Bågskytten muttrade något och pekade på vattenhålet där björnen kommit ifrån.

”Du kan hitta hem den vägen” svarade han och började gå lite fortare. Jonas bara stod kvar förvirrad och trött. Den täta dimman kom de sedan emellan och snart var bågskytten utom synhåll.

Trots sin förvirring återvände han till vattenhålet. Vattnet liksom glittrade och gav ifrån sig ett lugn som även den räddaste kände sig trygg i. Han upptäckte sin törst och formade händerna till en skål för att samla ihop lite vatten. Då märkte han hur varmt det var i vattnet. Som en redig vattenkälla var det. Mycket märkligt. Efter björnens intåg hade ju de mystiska varelserna hållit sig i bakgrunden. Nu däremot dansade de runt sin nya kamrat. Till den grad att Jonas nästan tyckte de var lite väl närgångna.

Midnatt hade nu blivit ungefär kl. 4 på morgonen. Hans mamma var nog färdig med sitt bakande vid det här laget. MAMMA! Hon skulle ju ha vatten. Endast vid få tillfällen brukade Jonas få aga. Nu kände han hur straffet kunde lyda. Dessutom kunde han inte berätta om typen som stulit Petrus eftersom han inte återfunnit honom. Fallet tycktes vara omöjligt att förklara för Kronobergs höga herrar. Vem lyssnade till barnens fantasier?

Då sträckte en hand upp ur vattnet. Jonas behövde inte tveka för allt magiskt runt honom uppmanade att han skulle greppa taget. Först var det ett vänligt handslag när händerna förenades men sen så drogs han ner i djupet. Farten ökade och Jonas kände att syret sjönk ofantligt snabbt. Han skulle snart få kramp och slutligen drunkna. Den som dragit ner honom märkte detta och ökade farten ännu mer. Jonas hade nästan försvunnit när han kastades upp i en glänta nära Evedal. Han uppfattade bara en fena som försvann ner i vattnet. Allt hade hänt så oerhört fort att han inte hunnit se något. Varför fördes han till Evedal?

En häst gnäggade bakom honom. Kunde det verkligen vara? Jonas vred på sig och där stod landshövdingens hingst Petrus.

Imorgon fortsätter äventyret med Maja-Stina     /J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...