Direktlänk till inlägg 18 februari 2013
Snabbt som vinden red Jonas på Petrus genom skogen. Först var det lite svårt och han ramlade av minst två gånger. Detta hade han aldrig fått göra för sina föräldrar. Farten från Petrus blåste liv genom håret och i den stunden var det lätt av leva. Sorgligt nog skulle han få återlämna hästen till landshövdingen. Dimman hade nu nästan helt avtagit från den tidiga morgonen att man kunde se allt klart.
Vargen som anfallit Maja-Stina på grund av hunger hade nu blivit återställd. Han mötte Petrus i farten som först blev skrämd på nytt. Men sedan upptäckte vargen sin läkande hjälte på hästens rygg. Han skulle belönas och inte ätas upp denna dag. Vargen ylade och satte riktning rätt in i skogen. Jonas beordrade Petrus att följa med i samma riktning. Nu färdades de genom grönskande skog och senare ut på fältet. Vargen ylade en gång till och satte fart in i skogen igen.
De red över fältet och strax såg Jonas sin mamma. Det tog inte många sekunder innan han såg sjöodjuret ute på Helgasjön. Här verkade det hända saker minsann. Petrus bromsade in väldigt häftigt intill Ingrid som återigen blev skrämd. Hur mycket skulle hennes hjärta klara egentligen? Den här gången blev Ingrid oerhört glad och lättad över att se sin son. Aldrig tidigare hade hon varit så orolig. De tittade på varandra och Jonas lät märka en tår rinna nerför kinden på modern sin. Efter en varm kram var det dags att återvända till allvaret.
”Vad händer här” frågade Jonas till sin mamma. Ingrid började darra igen.
”Ett odjur anfaller det där skeppet, och en flicka har simmat ut dit” stammade modern. Jonas undrade om han verkligen hade hört rätt. Vad kan en flicka göra?
Då flög grindarna upp på slottet och ett gäng vakter strömmade ut. De var sömniga fortfarande och därför inte lika argsinta som de brukade vara i stundens allvar. Jonas och Ingrid ställde sig tätt intill varandra. Vakterna blängde sina trötta ilskna blickar i syndabockarna som var uppe alldeles för tidigt.
”Vad vill det här säg” frågade en av vakterna tillslut. Jonas bara pekade ut på Helgasjön och vakterna blev då knäsvaga och började bita på naglarna. Hälften av de svimmade och tre stycken vände sig om.
”Det finns inget vi kan göra” grät Ingrid och kastade sig i sonens famn.
”Säg inte det, syster” svarade en mörk röst bakom de allihop. Ingrid spärrade upp ögonen och Jonas vände tvärt sitt ansikte om mot rösten. Då kände han igen mannen. Det var ju bågskytten och varför kallade han hans mamma för syster?
Imorgon får vi den spännande avslutningen /J
Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här: http://torejesper.blogspot.com/ ...
Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...
http://torejesper.blogspot.com/ ...
Hej alla läsare!
Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!
Väntande text
Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.
Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.