Den 6 juli 2004 försvann en man under tystnad. Hans bortgång var väntad och ättlingarna väntade bara på samtalet från sjukhuset. Han hade sedan en tid tillbaka bott på äldreboendet i Moheda. Farfar Kalle blev åttiofyra år gammal.

Det är nu tio år sedan som pappa ruskade om mig och dämpat men bestämt berättade vad som hade hänt. Jag som var ett oskyldigt barn, helt oförberedd på livets grymhet visste inte hur jag skulle reagera. Jag minns att jag inte direkt fann orden och ville egentligen inte brottas med några sentimentala känslor.

Inte blev det bättre inne på lasarettet då vi skulle titta på liket. Mannen som jag respekterade och höll av. Eftersom jag ännu var så ung hade jag och farfar inte hunnit lära känna varandra. Jag kommer aldrig att veta hur han var fullt ut eller vad han hade för drömmar i livet. Men jag har inre bilder och småsaker som väcker honom till liv.

Som mitt skrivande faktiskt. Det började i Vislanda. Farfar hade en gammal skrivmaskin som jag alltid ville dra fram. Då förstod vi inte alltid varför den gamla apparaten var så jäkla viktig och min egen far suckade till och med ibland. För jag skrev aldrig något riktigt på den där maskinen. Bara obegripliga ord. Innan Kalle gick bort kunde jag sånär som på skriva mitt eget namn, men det var knappt. Farfar undrade säkert vad det skulle bli av mig. Den där pojken svävar i ovisshet.

Som ättling av en soldatsläkt fanns det säkert högre förväntningar. Kalle hade självt byggt upp sin egen framgång. Han föddes som den yngsta i en hemmansägarfamilj i Agunnaryd. Han hann aldrig lära känna sin storasyster då difterin tog henne år 1913. Sju år senare föddes han.

Som den yngsta fick han säkerligen ta det största ansvaret på äldre dagar. Hans två äldre bröder fann snabbt kärleken och flög då ut ur boet. Kalle fick ombesörja sina föräldrar då krafterna sviktade och på sommaren 1947 somnade fadern in. Eftersom bröderna redan hade nya hem fick Kalle ta hand om sin mor. Hon avled sedermera år 1954. Under 40-talet hade han titulerats som jordbruksarbetare, men 1951 fick han anställning på foderfirman Fors Foder.

Uppgifter finns att Kalle skulle ha varit förlovad, men dessa är alltför luddiga för att kunna skrivas ut. Det dröjde ända fram till år 1963 innan han gifte sig med en kvinna från Eneryda. Äktenskapet förde med sig två busiga ungar och fler var på väg. Snart hade familjen utökats med tre barn till.

1975 lade Fors Foder ner sin verksamhet efter hundraett år. Kalle hade då jobbat tjugofyra år som affärsföreståndare och kontorist. Han som likt sina kolleger fick erbjudande om anställning i Halmstad, men avböjde då han var rotad på orten med sin familj. Året efter avslutades även hans äktenskap.

Kalle kom aldrig att gifta om sig. Och han lämnade aldrig Vislanda. Bara precis innan ålderdomen tröttade ut honom. Då skrevs han in på äldreboendet i Moheda.

Eftersom jag aldrig kom farfar inpå livet måste jag nu i efterhand fästa mina minnen vid andra saker. Och för mig är glassbåtar förknippat med honom. Vi fick ofta äta det och halstabletter. Ett minne som också fortfarande är kvar är hans löständer. Jag råkade komma in i köket när min faster gjorde rent tänderna under vattenkranen. Jag var helt förtvivlad.

Även om vi aldrig riktigt lärde känna varandra känner jag samband med honom. Han var en familjekär person som också kunde sätta gränser. Jag tror att han hade tydliga mål i livet och en drivkraft att hela tiden komma framåt. Något som hans egen son, min egen far lever efter. Vi ger oss inte. När Kalle försvann vände jag mig till universum och dess stjärnbilder. Jag inbillade mig att den största stjärnan på himlen skulle vara farfar. Det tog mig flera år att bearbeta hans försvinnande. Och nu håller jag på att lära honom på nytt.

Dagen till ära kommer jag att äta en glassbåt och dela med mig av detta kollage. Och får jag en son i framtiden tvekar jag inte en sekund på att döpa honom till Karl, dock med modern stavning Carl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...