TJ

Alla inlägg under juli 2014

Av tj - 19 juli 2014 15:09


 

ANNONS
Av tj - 18 juli 2014 19:30

   

  

 

ANNONS
Av tj - 18 juli 2014 14:23

   

Av tj - 18 juli 2014 12:00

Det ni inte visste, väder och mer väntas i detta program och vad håller Eric på med ?


   

Av tj - 18 juli 2014 11:57

 

Tänk om grisar kunde flyga,

då de ej behöver smyga.

Med sådant som haver mening,

för det enskilda svinet,

och suggans välmening.

När sedan kultingen tar plats,

då får galten skynda och ta sats.

Ett rop sedan hörs från slaktaren Sven,

nu är det upp till dig vad som hände sen…


 

Av tj - 16 juli 2014 21:15

 


 

Av tj - 16 juli 2014 18:00

 

 

Pelle vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen andning, ut och in, ut och in genom näsan.


Rakt framför honom hängde en blommig almanacka redigerad med bilder som hon hade tagit. Pelle var också med på en del av bilderna. De hade varit så förälskade även om de själva aldrig hade använt det uttrycket. Han stirrade till hälften panikslaget på datumet. Den 23 oktober, deras årsdag.


I själva verket brydde sig inte Pelle om årsdagar. Han brukade alltid glömma bort de viktigaste dagarna. Högtider och födelsedagar. Till och med sin egen! Sedan något år tillbaka hade detta dock förbättrats genom att han lagt in påminnelser i sin mobil, men han var ändå usel på att komma ihåg.


Plötsligt började han rysa där han stod. Ljumna och energiska andetag flåsade honom i nacken. Det var hon som stod precis bakom. Pelle reagerade genom att knyta sina nävar. Det var en jobbig känsla som uppenbarade sig. Det kändes som om golvet under hans fötter sakta försvann och att han var på väg till en sluten värld. Ett tomrum dit lyckan ej hade tillträde. Ett fängelse där en strimma hopp kvävdes till döds.


Pelle kramade nävarna ännu hårdare. Ångesten hade nu omfamnat hela hans väsen och han var nära på att explodera i raseri. I vredesmod svängde han runt och stod plötsligt öga mot öga mot henne. Kvinnan som han älskade, men som inte älskade honom, men som hon en gång hade gjort. Eller hade hon det? Kanske var allt bara en lögn. Ett svek och inget annat. Pelle fick plötsligt en impuls av att strypa kvinnan. Och han skulle inte sluta förrän naglarna hade trängt igenom hud och ben. Och så skulle han svära och säga något nedlåtande. Han var ju en man för sjutton. Pelle bröstade upp sig och såg stint på henne.


Kvinnan visade inget tecken på vare sig ångest eller frustration. Varför skulle hon det? Det var ju hon som bedragit honom. Och det hade också skett medvetet. Trots att hon avskydde otrohet och jämt anmärkte på andras förhållanden, kände hon ingen egen skuld. Det var inte tal om någon skuldmedvetenhet eller några ångestfyllda nätter.

I stället var det erotiska nätter tillsammans med honom… Mannen som förändrat hennes liv. Fått henne att se livet ur ett annat perspektiv, fått henne att sluta röka och bidragit till att hon nu var fadder åt tio barn i Afrika. Och då pratar vi inte längre om Pelle, utan om mannen med det stora O:et. Hon slickade sig om läpparna och lät namnet glida över av sig självt. Olof… Det lät bra i mun och tankarna på honom fyllde henne med värme. Hon sa det än en gång och så ytterligare en gång lite högre. Då brast det för Pelle.


”Du slänger den jävelns namn rakt upp i ansiktet på mig! Sluta för guds skull.” Knytnävarna spändes och han var redo att gå till anfall.

Men kvinnan brusade inte upp. Inte nu längre när Olof hade förtrollat henne. Så sant som hon hette Alice så var hon en godhjärtad människa enligt henne själv. Hon smekte Pelle sakta över kinden och andades lugnt. Hennes andedräkt borrade sig in i Pelle och fyllde honom med åtrå. När hon stod så nära var det svårt att behärska sig. Hennes kroppslukt var som doften av en liljekonvalj.

Alice log emot honom. ”Du förtjänar något bättre”, sa hon, medan läpparna nästan vidrörde hans. Det var nära till en kyss och det var exakt vad Alice ville. Hon hade en tendens att förnedra sina män. Få dem att bli knäsvaga och osäkra. Det var åtminstone så hon hade gått till väga förut och i dag skulle det bli en sista gång. Det lovade hon sig själv. För från och med nu var det Olof som var hennes livs kärlek. Det fanns ingen annan.

Orden ”du förtjänar något bättre”, träffade Pelle rakt i hjärtat. Han blev med ens stum och mållös. Så kom rysningarna tillbaka. Det var en ström av kalla kårar och som kylde ner hjärtat så pass att han kände sig kall och tillintetgjord. Det var då tårarna kom…


Blixtsnabbt vände han sig om. Han försökte på bästa sätt att tvinga tårarna tillbaka, men det var lönlöst. De hade redan fuktat igen ögonen och var halvvägs nerför hans kinder.

Alice häpnade bakom honom. Hon ställde sig själv den besynnerliga frågan: Gråter han!?

Varpå hon vacklade bakåt och störtade ner i fåtöljen i hörnet. Där blev hon sittandes i sina egna funderingar och hörde bara Pelles snyftningar. Det var då hon kände något som hon trodde var omöjligt. En släng av empati och ångest. Hon hade förnedrat Pelle och gjort honom illa på ett sätt som hon inte hade gjort tidigare.


Plötsligt började mobilen i jeansen att vibrera. Hon tog sakta upp den. Det var ett påminnelsemeddelande. Pelle och Alice 2 år stod det på skärmen. Det fick henne att vrida och vända sig i fåtöljen. Deras årsdag… Av alla jäkla dagar på hela året så hade hon valt just den här. Romansen mellan henne och Olof hade ju pågått sedan i somras så hon hade haft åttionio dagar till sitt förfogande.

”Pelle, jag är så ledsen…” Orden kom från ingenstans och hon blev själv förvånad över yttrandet. Det lät nämligen så patetiskt med tanke på omständigheterna. Det var ju faktiskt hon som gjorde slut, inte han.


Pelle snörvlade och torkade ansiktet i tröjärmen innan han svängde runt. Han möttes av ett utmattat ansikte som plötsligt blivit fem år äldre. Alice såg ut till att vara uppriven och det var precis vad hon var också. Ändå hindrade det honom inte den här gången.

”Sitt inte och gräm dig för att jag lipar lite grann. Vi vet båda att du inte känner empati för någon.”

Alice skakade uppgivet på huvudet. ”Nej Pelle, så är det verkligen inte!”

”Du är en sten! Och det kommer du alltid att vara.”


Med de orden rusade han ut ur rummet utan att vända sig om. Alice satt i sin fåtölj helt oförmögen att röra sig. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Alla minnen från Pelles tid var så påtagliga att hon höll på att kvävas. Hur kunde hon varit så dum egentligen? Tankarna for runt i huvudet och hon var nära att hamna i fosterställning. Ända tills mobilen vibrerade igen. Ett sms! Från mannen med det stora O:et.

Alice fylldes med värme och kärlek. Nu förstod hon varför hon hade lämnat Pelle. Det förstod sedermera inte Pelle.

Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.


 

Av tj - 16 juli 2014 14:46

 

I oktober 2005 fick jag den äran att lära känna Tore då jag lämnade samhället Rydaholm och flyttade till Växjö. Vi skulle komma att gå i samma klass under 5:an och 6:an och även under högstadiet. Som ny i klassen blev man snabbt den nya dragtröjan. Det gällde att välja rätt umgänge. För jämfört med den klass som jag efterlämnade var Lillestad en skola full av grupperingar. Mitt i allt detta kaos stod Tore lugn och sansad. En pojke som inte gjorde en fluga förnär.

Det var genom den simpla meningen "det här är vår längsta dag", som gjorde att jag satsade allt för vår vänskap. Resten är egentligen historia. Tillsammans har vi bemästrat berg och korsat broar i form av utmaningar.

2010 startade vi den här bloggen och ni som har följt oss vet nog lika bra som jag att T har gjort en fantastisk resa. Rasat i vikt, fått ett enastående kurage och lever med en livsglädje utan dess like.

Tore gick sin egen väg genom att välja barn och fritid på Teknikum och har fortsatt inom samma bana med vidare studier i Värnamo. Han har en ledarskapsroll i sig och älskar att föreläsa. Åtminstone för mig. Tore har också ärvt sin musikaliska gåva på mödernet och kan spela såväl trumbon som på keyboard (piano).

Aldrig hade jag kunna drömma om att den pojke som redan första dagen fångade mitt intresse, i dag är en musikalisk fritidsledare och fortfarande en av mina bästa vänner.


Framtiden för den här mannen ser väldigt ljus ut. Fortsätt att inspirera mig och alla andra med ditt väsen.


 

In other languages

Kontakta oss.

    

Om oss!

   

Hej alla läsare!

 

Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!

 

För mer info:

T's ord och bilder

Väntande text

 

Uppdateringar från J

Uppdaterad 25 oktober:

 

Månadens bilder!

 




 

Sociala medier

                

Media

              

Tips

     

Tävlingar

      

Övrigt

       

Regler för bloggen

      

Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.

Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.

  

Klicka här

Er hörna

     

Kommentera, möt och diskutera bloggen med andra läsare och oss.

 

Gör ditt inlägg direkt

Undrar ni något?

    

Missat något av det nya ?

J´s författarskap


Följ bloggen

Följ TJ med Blogkeen
Följ TJ med Bloglovin'

Vilka länder besöker oss?

free counters

Läsvärda bloggar

Arkiv

Kategorier


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se