Varför kommer du just nu?

Var har du varit och hur har du mått?

Jag behöver inte fråga för jag har redan svaren.

Du reste till Rom för att finna dig själv,

och jag har tillåtit dig att göra det.

Men grannen har upplyst mig om att du funnit mer därtill,

såvitt vi förstår mår du bra.

Föräldrarna har sagt att jag ska tänka på annat,

men jag kan inte göra annat än tänka på dig.

Varje natt önskar jag att du vore här,

och fantiserar jag tillräckligt länge kan jag känna din värme.

Vi ligger där tillsammans, det händer inte speciellt mycket mer,

det behövs inte när det gäller oss två.

Vi vet var vi står och hur vi ska förhålla oss till varandra.

Därför plågas jag av tanken på att du kanske ska lämna mig.

Det har tydligt framgått att du inte ser mig för den jag är,

utan bara ser mig för min kropp.

Jag blir sårad och arg när jag tänker på dig,

och än mer deprimerad när jag känner så.

Alla andra har redan varit steget före.

De säger att jag borde skämmas,

och inte förtjänar att stanna hemma och ligga till sängs.

Men vad ska jag göra då?

Låtsas som att du inte finns,

förtränga vårt så kallade 'förhållande',

det liv som vi skulle dela tillsammans.

Jag är inte naiv, jag hoppas bara!

Hoppas att du en dag ska finna dig själv,

och då kommer du tillbaka.

Dagen jag har väntat på har äntligen kommit.

Du står där med ett brett leende,

att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Jag väljer det jag alltid väljer... att vara neutral,

och det är då det händer!

Du får något konstigt i blicken,

leendet försvinner,

och blåklockorna som du själv plockat tappar du medvetet.

Då förstår jag att du har ljugit,

det har jag hela tiden vetat,

men inte velat inse.

Någonting inom mig går sönder och jag får svårt att andas.

Du gör ingen som helst ansats till att hjälpa mig,

utan står bara där i din fåniga mundering.

Smärtan för mig till marken,

hjärtat håller på att stanna.

Du ser ytterst obekväm ut,

ditt ansikte är förvridet och gjort dig fem år äldre.

Det är nu orden kommer...

jag har hört dem innan.

"Jag orkar inte längre", nästan viskar du.

Min kropp stelnar och mina ögon utvidgas,

slutet som jag har väntat på är här.

Du vill inte ha mig, det har du aldrig velat.

Jag vet det nu, och det har jag egentligen alltid vetat.

Jag är inte naiv, men jag har låtsats.

Fantiserat om oss två tillsammans.

Du säger att det aldrig kommer att funka,

trots att du jämt återkommer,

ibland med gåvor, ibland inte, oftast inte!

Det är när gåvorna utelämnas det är som bäst.

Då har vårt förhållande en chans.

När gåvorna är med är allt förlorat,

då vill du inte längre ha med mig att göra.

Säg mig vad har jag gjort för fel?

Du har varit bortrest i snart ett år och det enda du säger är att du inte orkar längre.

Jag blir lika konfunderad varje gång, för jag förstår ingenting.

Fast egentligen gör jag det.

Jag vet varför du lämnar mig gång på gång.

Det är ditt sätt att säga att du inte har funnit dig själv.

Kanske kommer du tillbaka, kanske inte, troligtvis inte!

Den här gången är det slut på riktigt och jag har varit förberedd i snart ett år.

Innan du vänder dig om säger du det igen: "Det kommer aldrig att funka."

Du lämnar mig och jag muttrar.

Säg mig något jag inte redan vet.

 

Astrid Ahlberg

28 november 2014 22:58

Ingen happy ending på den dikten...
Men det hade nog faktiskt inte funkat :-/

http://astridahlberg.blogspot.se

tj

28 november 2014 23:21

Hehe, nej!

Ibland är det bättre att bara lämna varandra.

Kram /J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...