Så där! Då var allt äntligen över. Enkätundersökningen är redovisad och uppsatsen är inlämnad. Jag tror inte ni förstår vilken lättnad det är för mig att jag nu lämnar det arbetet bakom mig.

Nu väntar en ny spännande tid med nya professorer och nya ämnen som jag ihärdigt tänker engagera mig i. Det här året har redan börjat dramatiskt, kanske lite för dramatiskt i min smak, något som jag inte tänker skriva ut just nu, men det finns ingen anledning att vara orolig. Jag tror på det jag gör. Det är allt som räknas!

Uppsatsen som jag och Björn har skrivit tillsammans handlar om ljudupptagna medier med inriktning på talböcker. Det har varit ett intressant researcharbete kring det projektet. Något som jag till en början endast tänkte få överstökat, men som jag fann ett stort intresse för.

Mitt område om barn och ungdomar med läs- skrivsvårigheter fängslade mig så pass att jag kände ett behov av att ta hand om de här barnen. Det låter ju kanske lite egendomligt i sammanhanget, men jag kan inte styra hur jag känner. Kanske beror det på att jag älskar att skriva och läsa och därför sörjer lite extra över dem som inte kan det.

Mina studier och min forskning öppnar upp en helt ny värld som jag bara hade kunnat drömma om att få upptäcka. Nu står den precis rakt framför mig.

Den här veckan firade jag och Björn våra insatser genom att först äta ute på pizzerian Napoli (har ni varit där någon gång?) och sedan dan därpå fika på Broqvists. Det är ju väldigt sällan som jag äter ute och det har väl förmodligen att göra med min småländska bakgrund kan tänkas. Jag är nämligen oerhört sparsam ibland. Men visst kan jag slösa också, för all del!

Innan jag sätter punkt för det här inlägget vill jag bara uttrycka mitt missnöje över alla djurskötare som inte kan hantera sina djur. Den nya dokumentärserien Djurskyddarna började i går på TV4 och jag blev minst sagt upprörd när jag såg de vanvårdade djuren. Jag förstår inte hur man har mage att vårda djur på det sättet. Kan inte ens beskriva i detalj hur framför allt grisarna hade det, men suggan var så utmärglad och levde tillsammans med både levande och döda kultingar. Galten stod för sig själv i ett trångt utrymme och utan en glimt av några solstrålar. Har ni hört en gris skrika någon gång? Det är ett hjärtskärande läte som går ända in själen…

Jag hoppas att ni skäms som vanvårdar djur på det här sättet och jag tycker det är skrämmande hur lätt ni kommer undan med era brottsliga handlingar, då djurplågeri endast straffas med böter!

Tack för att ni har läst mitt inlägg! Nu är jag tillbaka. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...