TJ

Alla inlägg under maj 2016

Av tj - 12 maj 2016 16:56


Efter en minst sagt underhållande show i tisdags fortsätter festen om bara några timmar. I kväll presenteras det andra startfältet som enligt mig är något starkare än det första. Jag hoppas också ni bringat klarhet i hur poängsystemet fungerar. Annars kommer här en snabb liten repetition:

Länderna får poäng i tre kategorier mellan 1-5. Först studeras bidragens budskap genom att endast lyssna på låtarna. Därefter följer poängsättning för scenframträdandet och sist men inte minst sammanfattas helheten. När poäng är satta erhåller bidraget sitt betyg. Sedan följer en rangordningskategori (vinstchans) där länderna får poäng mellan 1-10. Det gör det möjligt för en del bidrag att dra ifrån för att markera skillnader i åsikter och omdöme. Kruxet med kategorin är dock att den inte påverkar betyget. Ett godkänt bidrag kan därför ha högre poäng än ett väl godkänt bidrag.

Som om inte detta vore nog presenteras juryns tidigare omdömen om länderna. Tänk bara på att i fjol poängsatte jag och T gemensamt. Det har endast varit möjligt att återhämta den sammanslagna summan. Att dela summan i två delar är inte heller att rekommendera eftersom poängsättningen är mer komplicerad än så. Historiken från i fjol används i jämförelsesyfte och är av särskilt intresse i framtida analyser.


Nu fortsätter tävlingen!


Lettland har en någorlunda iögonfallande artist, med det är väl värt att ifrågasätta hans sångbegåvning. Justs skriker mest ut sitt budskap och konceptet känns ansträngt. Han rör sig tillika medelmåttigt på scenen. I fjol skickade Lettland en mycket märklig varelse som jag hade stort problem med. Ni minns väl Aminata och hennes skrikande bidrag Love Injected. 2014 var inte heller bra vad Lettland beträffar, med Aarzemnieki och hans glädjefyllda kakbakning. Det verkar som Lettland inte satsar på vinst alls …

Polen ställer i år upp med bidraget Colors Of Your Life som är ett efterlängtat bidrag från landet. Tidigare har de ju visserligen haft självförtroende och skickat en del provocerande produktioner. Jag kan fortfarande inte glömma de polska kvinnorna som erbjöd lite för mycket i min smak. Det var närmast ett sexistiskt bidrag som vi hoppas aldrig återkommer. Artisten Michal Szpak sjunger med känsla och det dröjer inte många sekunder förrän han har fångat mitt hjärta och min övertygelse. Tillsammans med Nils Dahlman söker vi utröna vad Szpak vill säga med sina vackra rader och har bildat en teori om inre identitetsgestaltning där individen antar en färg som representerar dennes värden och förmågor. Aningen romantiskt hävdar jag. Problematiskt hävdar Dahlman eftersom sådana färgbestämmelser begränsar människan att anta flera färger (eftersom många olika egenskaper formar en identitet). Samtidigt ligger det möjligheter i Colors Of Your Life där individer helt kan skapa nya färger som passar deras identitet.

Schweiz produktion får mig att höja ögonbrynen. Jag förstår mig inte på deras artist Rykka som under repetitionerna har en egendomlig, ja nästan anskrämlig klädsel på sig. Inte nog med det … hennes återkommande rörelsemönster är jobbigt att beskåda. Det skrämmande är tillika att jag själv skulle kunna röra mig på exakt samma sätt, men det vore ju inte klokt i så fall. Ytterst sorgligt med tanke på att låten The Last Of Our Kind synliggör en minoritet och söker på det sättet motverka främlingsfientlighet som är ett återkommande tema i årets festival. Budskapet är tydligt och jag gillar låten starkt. Varför gör då Rykka så här? Nils Dahlman menar att Schweiz fokuserar på budskapet framför en iögonfallande nummer. På det sättet koncentrerar sig publiken på The Last Of Our Kind och dess innebörd. Men jag hävdar att publiken snarare tappar intresset för Rykka och Schweiz produktion när de erbjuder en sådan här enkel produktion.

Israel tillåter oss i år att reflektera över mänsklighetens existens. I alla fall gör jag det när jag lyssnar på bidraget Made Of Stars. En bättre värld kanske väntar runt hörnet som artisten Hovi Star önskar tillkännage. Made Of Stars innebörd är liknande med Måns Zelmerlöws Heroes där varje individ är en hjälte och huvudperson i sitt eget liv. Skillnaden med Made Of Stars är att varje individ är en stjärna, men som under uppväxten förlorat sin identitet och sitt heliga rike. Star representerar en upplyst själ som söker kontakt med övriga stjärnor. Nils Dahlman gör en jämförelse med ateisterna och hävdar att Star betonar något mycket besynnerligt men samtidigt väldigt hederligt. Made Of Stars har självfallet andra innebörder också, men det är framför allt strävan efter att bli upplyst som tilltalar både mig och Dahlman.

Vitryssland vet verkligen hur en show i ESC ska se ut. Artisten IVAN inleder sitt bidrag Help You Fly naken tillsammans med en varg. Därefter bjuder han på en magisk och underhållande produktion. Det tragiska är dock att IVAN inte låter så bra live som han gör under inspelningen. Så brukar det oftast vara, men det här är annorlunda. Extremt annorlunda! Nästan en tror IVAN har byts ut till scenframträdandet. Sånginsatsen gör därför att jag inte kan sätta full pott på Vitryssland i år.

Serbien med sin Sanja Vučić ZAA är relativt medelmåttiga i år. Goodbye är visserligen en stark låt som skulle kunna gå långt, men hennes rörelsemönster gör det hela jobbigt att titta på. Hon får dock lite komplimang för sin fina klänning. En annan kvinna som också hade fin klänning och dessutom volym var fjolårets Bojana Stamenov med sin Beauty Never Lies som enligt mig tog Serbien uppåt. Dock leder fortfarande den serbiska trion som medverkade 2013 med Ljubav Je Svuda som var något av det mest tilltalande på länge från Serbien. I år är jag som sagt måttligt imponerad och min medhjälpare Nils Dahlman instämmer. Det återstår att se vad som händer …

Jag hoppades innerligt att Irland skulle bjuda på en show som vi aldrig sett förut eller åtminstone en hit som kunde bli en sommarplåga. Naturligtvis hyste jag stort hopp till Nicky Byrne, en av gruppmedlemmarna i Westlife som i år förmedlar det naiva bidraget Sunlight. Men när jag nu lyssnat på textraderna och sett den ofantligt innehållslösa showen blir jag bara deprimerad. En del har till och med påstått att Irland ska hålla ESC nästa år. Det tror jag definitivt inte. Jag beklagar Byrne, men det här var nog inte det bästa du kunde erbjuda Europa. Sunlight kan ni nog ändå återse i finalen eftersom låten är helt okej, men den expanderar inte vilket är ytterst sorgligt. Jag har sökt Nils Dahlman för en kommentar om Irland, men får inget svar. Vi är nog båda besvikna.

Makedonien vill jag påstå är årets sämsta bidrag. Jag förstår mig inte på vad Kaliopi vill säga med bidraget Dona. Enligt expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest är Dona ett politiskt bidrag, men jag blir inte klokare för det. Kaliopi använder bara handrörelser i sitt nummer och tittar upp som om hon får en uppenbarelse. Innan sången avslutas faller hon tillbaka i sin egen föreställningsvärld. Det är lite komiskt och underhållande varför jag ger Dona ett pluspoäng för showen. Annars är det nog det lägsta poänget som jag hittills gett till Makedonien.

Litauen är en ren besvikelse i år. Deras bidrag är nämligen en av de bästa poplåtarna, men artisten Donny Montell väljer att anta scenen helt själv. Det vill jag hävda är detsamma med självmord. I’ve Been Waiting For This Night är ett festbidrag som visserligen innehåller naivistiska textrader. Jag tycker speciellt det är konstigt att Montell väntat en hel livstid på att få uppleva just den här kvällen. Det blir aningen tråkigt om jag bara skulle lyssna på texten. Det är helheten kring låten som tilltalar mig och jag vill liksom med Laura Tesoro från Belgien dansa och glömma mina bekymmer under tre minuter. Men att kliva upp på scenen ensam är att göra I’ve Been Waiting For This Night orättvisa. Djupt besviken och det blir poängavdrag!

Australien får vara med i år igen och skickar prinsessan Dami Im med bidraget Sound Of Silence som är en av mina personliga favoriter i årets tävling. Im sjunger med känsla och har en gedigen repertoar. Sorgligt nog blev jag aningen orolig när jag fick se genrepet då Im sitter ner och förmedlar sin historia. Nästan rakt igenom sitter hon som balens drottning eller en trånande prinsessgestalt vilket fick mig att tappa intresset för produktionen. Jag hade väntat mig mer från Australien då fjolåret blev en succ. Det gäller därför att folk verkligen lyssnar på Im och blir betagna av hennes professionella utstrålning om hon ska gå vidare till final.

Slovenien skickar i år den härliga låten Blue and Red som presenteras av sångerskan ManuElla. Det finns inte så mycket att säga om showen i det här läget. ManuElla antar scenen helt ensam och tar små lätta steg. Precis som många andra kvinnor i festivalen fokuserar hon låten framför ett minnesvärt nummer vilket är beklämmande. På en sådan här stor scen är det viktigt att ta ut svängarna annars riskerar artisterna att falla mellan stolarna. Den enda rekvisita bidraget har är en man i bar överkropp som snurrar runt i ett rep. Föga imponerad!

En av årets mest lekfulla artister är Poli Genova som representerar Bulgarien med bidraget If Love Was A Crime. Genova uppträder med sådan lättsamhet och glädje att det direkt smittar av sig. Expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest hyllade Bulgarien och jag gör detsamma. If Love Was A Crime tillför inget annat än glädje och kommer troligen samla Europa kring Genovas komiska scenframträdande. Höfter och sprattlande ben utlovas!

Danmarks bidrag Soldiers Of Love är jag i år lite kluven till. De har fått höga poäng för låten är väldigt bra, men samtidigt beror det nog på den nordiska musikstilen. Jag förstår vad Lighthouse X vill förmedla med Soldiers Of Love och skulle definitivt lyssna på den i bilen eller på tåget. Men deras scenframträdande lämnar inga speciella avtryck. Jag blir därvid förbryllad och undrar varför danskarna gör på det här viset? De kör på ett säkert kort med Lighthouse X precis som Storbritanniens Joe and Jack utan att ta ut svängarna. Soldiers Of Love kommer troligen gå vidare, men det är inte chockerande om den inte gör det heller.

Ukrainas bidrag 1944 är nog en av årets svåraste produktioner att analysera. Artisten Jamala vill förmedla ett politiskt budskap där hon berättar om en befolkning som dör när främlingar invaderar landet. Budskapet illustrerar självfallet Sovjetunionens historia, främlingsfientlighet och nationalism. Det gör att Jamala borde betraktas som en fantastisk förmedlare, men jag tror budskapet hamnar i skymundan för Jamalas scenspråk och karisma. Hon skriker och rör sig knappt på scenen varför bidraget 1944 riskerar att falla mellan stolarna. I kontrast till de mer lättsamma produktionerna förefaller också 1944 som ett missbildat träsk fyllt av depressiva individer. Nils Dahlman tar liksom jag av hatten för Jamala, men sörjer att helheten är så bristfällig.

Norge skickar i år ett egendomligt bidrag som är varken bra eller dåligt. Framför allt är bidraget Icebreaker förvirrande då tempot går upp och ner, fram och tillbaka. Artisten Agnete utstrålar emellertid självsäkerhet och har en väldigt fin röst. Jag gillar särskilt effekterna i bakgrunden och tänker på Elsa i Frost när jag ser Agnete. Om man lyssnar på låten ett par gånger växer den. I jämförelse med Mrland och Debrah Scarlett från förra året är det en klar förbättring.

Georgiens bidrag Midnight Gold som framförs av Nika Kocharov and Young Georgian Lolitaz är en produktion jag har svårt för. Det händer inte mycket scenen och det tar lång tid innan jag förstår vad det är jag lyssnar på. Enligt gruppen själva handlar Midnight Gold om att dagen efter minnas en fartfylld natt. Jag vill bara lägga mig ner och be till högre makter att Nina Sublatti från i fjol ska komma tillbaka. Nils Dahlman är också tveksam till baksmällan som Kocharov m.fl sjunger om. Han berättar vidare att låten förvirrar honom när tempot går upp och ner. Georgien har varit bättre!

Den kvinna som definitivt riskerar att glömmas bort är Eneda Tarifa som representerar Albanien. Låten Fairytale är helt okej, men det händer inte mycket med den. Risken är tillika att Tarifa förlitar sig på sin röst och glömmer bort att röra sig. Mäktiga effekter i bakgrunden lär inte vänta och såvitt jag vet ingen koreograf heller. Fairytale är likt Norges Icebreaker en låt som växer för varje gång en lyssnar, men det trista scenframträdandet innebär nog ett toalettbesök, chipspåfyllnad eller en rökpaus för publikens del.

Belgien bjuder upp till dans med bidraget What’s The Pressure som handlar om att leva ut sina fantasier och helt och hållet vara sig själv. I dag lever i en värld med vissa ideal kring hur människan bör vara och se ut. Men Laura Tesoro har tröttnat på att leva upp till idealet och hoppas Europa vill vara med henne i sin frihetsdemonstration. What’s The Pressure är rakt igenom ett glädjande bidrag som ska engagera sin publik genom att dansa. Nils Dahlman lägger fram en teori om en ny idealism som han menar Tesoro introducerar och förmedlar. Men jag hävdar att Tesoro snarare vill bryta idealismen och låta populationen gå sin egen väg. I kväll dansar vi med Belgien och Tesoro.


Lycka till!


ANNONS
Av tj - 11 maj 2016 21:17


Nu åkte det mesta av håret av! Min frisör undrade varför jag väntade så länge och jag hade inte något bra svar på det. Å andra sidan har jag länge drömt om att få ha långt hår, men ju längre håret blir desto jobbigare blir det att hålla det i schack. Så visst föredrar jag det korta håret framför det långa även om en ny frisyr snart måste utformas. Tänk om en dessutom kunde få likna Michal Szpak för en dag. Det hade ju varit underbart. Nåväl, nu är håret klippt!


ANNONS
Av tj - 10 maj 2016 23:45


Ett antal dagar tycks ha förflutit utan min tillåtelse. Det känns nästan skrämmande hur fort tiden går när en själv önskar att dygnet hade fler än 24 timmar. Har ni känt så någon gång? Att tiden bara rinner ifrån er. Dessa två dagar har jag nästan bara ägnat mig åt Eurovision, en del pappersarbete och det som fortfarande behöver göras efter studierna.


Jag kom i väg till biblioteket i går och där satt jag i godan ro ett par timmar. Hade nämligen ärende till källarens tidskriftsmagasin och där får knappt någon vara över huvud taget. Där förvaras allt ni kan tänka er och ni må tro jag ville gå in där, men till och med jag tvingades vänta tålmodigt utanför. Lite skamligt är det ju dessutom när handlingen som är av intresse är Samlevnads- och sexualfrågor för psykiskt utvecklingsstörda. En del av er kanske höjer på ögonbrynen, medan några kanske är glada för att jag vill göra ett fördjupningsarbete om sinnessjukdom i gångna tider. Sinnessjukdom är inte detsamma som psykiskt utvecklingsstörd, men samhällets förhållande till dessa människors sexualitet har varit snarlik varför jag hoppas att boken kan ge mig nyttiga infallsvinklar.


Mänskligt beteende, psykologi och framför allt psykisk ohälsa fascinerar mig och har alltid gjort. Det växer sig bara starkare för varje år som går. Speciellt är jag intresserad av mina förfäders psykiska hälsa då jag påträffat en hel del intressanta fall. För ett par år sedan vägrade jag strongt att skriva om mina förfäder, men idn att dokumentera mina upptäckter är samtidigt så lockande att jag inte kan släppa tanken. Det kommer i så fall inte bli något verk där jag hänger ut någon specifik utan ett översiktsarbete där personhistoria vävs ihop med övrig historia. Nåväl, nog om det för ett tag…

Som ni redan lagt märke till har Eurovision dragit i gång igen. Konstigt eftersom det känns som det var i går Måns Zelmerlöw vann i Wien. Det här året har jag uppdaterats sent då jag prioriterade studierna. Vilket inneburit att förarbete och framför allt poängsättning påbörjades inte förrän förra veckan. En skulle väl kunna säga att det varit i stressigaste laget, men jag har bara mig själv att skylla. T påstår att inget med ESC behöver vara komplicerat, men jag förstår inte riktigt vad han menar med det. Är det ESC så är det och då fordras noggranna glasögon till bedömningarna.


Jag höll alla tänkbara tummar för Sergey Lazarev från Ryssland som enligt mig är festivalens nästbästa bidrag i årets festival efter Poli Genova från Bulgarien. Och det gick ju hur bra som helst för Lazarev och många fler dessutom. Österrike, Kroatien, Ungern, Azerbajdzjan och Malta är några av de länder som gick vidare till lördagens final. Synd att inte Serhat (San Marinos representant) gick vidare. T hoppades verkligen på honom framför Grekland (som för övrigt inte heller gick vidare). Vidare hyllade han Bosniens bidrag som olyckligtvis inte heller gick vidare. Bosnien brukar ju ha bra låtar, men Ljubav Je tilltalar inte mig alls. Jag hängde också upp mig på en av artisternas stånd i slutet av framträdandet (det råkade jag bara upptäcka!). Det är inte alltid lätt att trivas i vissa situationer. Nåja, olyckan gav ju inga extra poäng ändå.


Nu är det dags att släcka lampan tror jag. Ni får ha det bra så hörs vi av!

Av tj - 10 maj 2016 20:59





Då kör vi!! Mina top fem denna semifnal!!






Av tj - 10 maj 2016 16:00


Då är det äntligen dags för Eurovision Song Contest. I år har TJ valt att poängsätta var för sig varför en del frågetecken kan uppstå när ni ser poängsättningen. Kategorierna är samma som de senaste åren och innebär att länderna får mellan 3-15 poäng i första poängsättningen. När väl detta är gjort erhåller länderna betyg. 1-4 poäng = Underkänd (U); 5-7 poäng = Tillgodoräknad (T); 8-11 poäng = Godkänd (G); 12-15 poäng = Väl godkänd (VG). Till årets tävling har det sedan tillkommit en extra kategori (vinstchans) i systemet som ger poäng mellan 1-10, men som inte påverkar betyget. Det innebär att ett land kan få 25 poäng som högst och 4 poäng som lägst.


Som ni märker kan ni också jämföra poäng och betyg med föregående år för de länder som medverkade i fjol. Dessa poäng är återhämtade från det tidigare systemet där både jag och T gav poäng. I historiken är det alltså inte bara min åsikt som representeras. Varje land har också en liten kommentar. Nu kör vi!

Finland vill nog lite väl mycket i år med artisten Sandhja. Refrängen under scenframträdandet låter högst egendomligt och jag är orolig att det ska brista någonstans. Melodin Sing It Away är ändå klämmig och kommer troligen hamna på en bra placering. Finland är kända för att erbjuda bra och klämmiga låtar. Men i fjol levererade Pertti Kurikan Nimipäivät landets sämsta bidrag. Emellertid var det kanske landets bästa grupp som fick representera i ESC. Då kanske Softengine från 2014 var ett något bättre bidrag även om det aldrig hände något intressant på scenen.

Grekland vill med sitt bidrag Utopian Land förmedla ett filosofiskt Europa med idealiserade värden. De kommer garanterat slå på trumma och dansa. Även om Utopian Land har mycket att erbjuda publiken måste jag ärligt säga att texten inte berör mig. Melodin kommer heller aldrig riktigt igång. Gruppen Argo är säkert villiga att göra sitt bästa, men frågan är om det räcker. Greklands historia är ganska sorglig och har inte kommit med något kanonbidrag sedan Elena Paparizou vann 2005. Två undantag dock och det är fjolårets Maria Elena Kyriakou och Giorgos Alkaios från 2010 (som för övrigt var T’s favorit).

Moldavien har hög status med bidraget Falling Stars som symboliserar After Darks budskap om att alla är stjärnor i sina egna liv. Sångerskan Lidia Isac kommer förmedla Moldaviens briljanta text med hjälp av en dansare. I övrigt står hon helt ensam på scenen och det verkar inte vara några imponerande rörelser. Då det är många kvinnor i år gäller det för Isac att improvisera för Falling Stars är värd en finalplats. Betydligt bättre än det egendomliga bidraget I Want Your Love med Eduard Romanyuta från i fjol.

Ungern kör på en mäktig ballad med charmfulla effekter, tillika en snygg artist, men som knappt rör sig på scenen vilket gör bidraget tråkigt. Freddies röst är något mörk och distanserad. Medverkade i fjol med Wars For Nothing som får man väl ändå säga var ett fiasko där gruppen Boogie förmedlade fred till publiken. Diskussionen som fördes efter dess medverkan resulterade i en banal debatt. Nils Dahlman poängterar att Ungern sökte uppvisa ett slags propaganda mot orättvisorna i Europa, men att budskapet var felplacerat i tiden (jfr Rysslands senaste fredsförklaring).

Kroatien har stått över i två år och återfinns därför inte i poängsystemet. Senast de var med var 2013 med bidraget Mizerja som personligen är en av de bästa låtarna från landet i den moderna tävlingen. Årets bidrag Lighthouse är stark och stimulerar fantasin. Artisten Nina Kraljić är ett skuggliknande väsen som står framför en imponerande skärmbakgrund med blixtar och porlande vatten. Emellertid är det ytterst få rörelser och Kraljić kommer troligtvis endast leverera Lighthouse med sin röst, vilket är att göra låten orättvisa. Förtjänar verkligen en finalplats, men riskerar att falla mellan stolarna.

Nederländerna uppmanar oss att stanna upp och reflektera över vår nuvarande levnadssituation. Det förefaller även som om budskapet riktar sig till män i kultiverade kretsar, men som uppenbarligen tilltalar en allmän publik. Vågat och intressant! Douwe Bob med bidraget Slow Down är reflekterande utfyllnad som säkerligen riskerar att falla mellan stolarna. Det beror dels på konkurrensen i startfältet, men även p.g.a produktionens banala framtoning. Nederländerna tillför inget nytt och man tröttnar snabbt. Ändå välkomnar jag Slow Down och framhåller att dess budskap borde mänskligheten ta till sig. Landet indikerar på det här sättet att de vet vad världen egentligen behöver.

Armenien skickar i år Iveta Mukuchyan som dansar på moln och rör sig i dimman. Hon är ytterst begränsad i sitt scenframträdande och känns falsettkastrerad för att citera Oscar Sia i expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest. Jag har varit måttligt imponerad av Armenien de senaste åren. Ett kärt minne är dock bidraget Jan-Jan från 2009 som jag aldrig glömmer. I övrigt är det få bidrag från landet som påverkat mig eller gjort sig minnesvärda. De har helt enkelt glömts bort. Bidraget LoveWave är mestadels en experimentering med rösten varför den får bittra minuspoäng.

San Marino har ofta missförståtts med sina charmfulla bidrag och jag har nog varit en av få som älskat bidragen de erbjudit. Vi har ju dessutom varit bortskämda med Valentina Monetta tre gånger i rad, sist med Maybe 2014. I fjol bytte landet emellertid ut Monetta till duon Michele Perniola och Anita Simoncini, vars personkemi inte överensstämde. Ni minns kanske att Perniola hade en egen dansföreställning medan Simoncini ägnade sig åt sitt. I år skickar de turken Serhat med låten I Didn’t Know som bjuder på en lättsam melodi med ett enkelt budskap. Produktionen består av överflödiga dansare som underhåller Serhat då han knappt rör sig på scenen. Jag ser fram emot att se om han under sändningen har några ess i rockärmen.

Ryssland satsar verkligen på vinst i år när de skickar den heta Sergey Lazarev med bidraget You Are The Only One. Äntligen slipper vi lyssna till de naiva och banala texterna om fred och tolerans när Lazarev intar scenen med ett helt annat uttryck och förmedlar en melodi, vars text härrör från hjärtslitande kärleksförklaringar. You Are The Only One är ett effektfullt nummer med imponerande skärmduk som förhöjer Lazarevs genuina karisma. Tidigare cirkulerade ett par begåvade koreografer runt Lazarev, men det är möjligt att han flirtar med Sverige och Europa helt själv. Mycket möjligt att Lazarev är årets vinnare. Åtminstone uppträder han som en sådan! Min förhoppning är att han utnyttjar hela scenen i sitt framträdande. Då kommer det bli magiskt!

Tjeckien riskerar att falla mellan stolarna i årets festival. Visserligen får jag medge att Gabriela Gunčkov sjunger som om hon vore en Gudinna, men scenframträdandet är extremt tråkigt. Det händer väldigt lite på scenen och det är bara Gunčkovs röst som står i fokus. Låten I Stand är mycket fin och går direkt genom märg och ben, men den kanske gör sig bättre på skiva?

Lite rock är väl aldrig fel i ESC. Bandet Minus One representerar Cypern med bidraget Alter Ego. Cypern hade fått höga poäng från mig om de tagit an scenen lite mer. Som det ser ut nu står de mest stilla och låter spotlights och annan påtaglig rekvisita ta vår uppmärksamhet. Alter Ego är också en låt som inte berör mig så värst mycket, men jag tycker själva musikgenren är väl värd en finalplats. Nils Dahlman är positiv till Cyperns framträdande och betonar att om någon rocklåt ska gå till final så är det årets bidrag från Cypern.

Österrike ställer upp med en glädjesprudlande prinsessa framför ett färgstarkt paradis, i form av iögonfallande effekter i bakgrunden med glädjefylld refräng. Dock ifrågasätter Dahlman produktionen och menar att bidraget Loin d’ici är lite överdrivet och har en del naivistiska inslag. Det gör att trovärdigheten faller för såväl prinsessan ZO som Loin d’ici. Conchita Wurst förändrade statusen för Österrike med sitt bidrag Rise Like A Phoenix 2014 som hon också vann med. Wursts bidrag blev så mycket större än bara ett bidrag. Dahlman menar exempelvis att toleransen för transpersoner och kärlek på lika villkor synliggjordes på ett nytt experimenterande vis, varför Wursts karisma anses ha förändrat Europa. Åtminstone får vi anta det! I fjol backade emellertid Österrike när The Makemakes sjöng bidraget I Am Yours som föll mellan stolarna och kom sist. Frågan är om ZO lyckas bättre.

Estland kör i år med en melodi med lite skönt gung i. Den stilige Jri Pootsmann sjunger med mörk och tydlig röst. Det händer tyvärr inte så mycket på scenen. Effekter består av tre huvuden av Pootsmann i bakgrunden och lite andra ljussättningar. Allmänt tråkig och riskerar att falla mellan stolarna. Tacka vet jag Elina Borg och Stig Rästa från i fjol som berörde mig med sin Goodbye To Yesterday.

Azerbajdzjan brukar skicka bidrag med svenska låtskrivare, så även i år och sångerskan Samra tolkar bidraget Miracle på ett relativt lysande sätt. Sånginsatsen känns förvisso begränsad och ett talangfullt register är nog knappast att vänta. Det oroar t.ex Dahlman att Samra är begränsad till sitt stativ och hoppas innerligt att hon vågar släppa loss på scenen. Miracle är en fartfylld och känsloladdad låt som säkerligen kan gå långt i tävlingen med rätta medel.

Montenegro bjuder på egendomlig hårdpop, en blandning av pop och rock (nästan en genre för sig). Bandet Highway söker förmedla en sång om inre identitetsutveckling, men har ytterst svårt att lyckas. Deras bidrag är ganska tråkigt och låten berör mig knappt. Montenegro blir i år klassisk utfyllnad, och så brukar det vara tyvärr. Varken Knez (2015), Sergej Cetkovic (2014) eller Igranka (2013) imponerade på mig även om Cetkovic var väldigt nära.

Island har verkligen inspirerats av vår älskade Loreen och Måns Zelmerlöw. Artisten Greta Salme inleder bidraget Hear Them Calling i tät dimma för att sedan stå mot en effektfull skärmbakgrund med bl.a skuggor av dansare och fåglar. Även om Salme sätter sin egen prägel på produktionens utformning utröns tydligt Loreens och Zelmerlöws insatser vilket är synd. I ESC-sammanhang är det oerhört viktigt att ge ett eget bidrag till tävlingen och det misslyckas Island med i år. I fortsättningen bör länder helst bryta trender. Minuspoäng kommer därvid att delas ut till Island.

Bosnien kör i år med fyra omaka personer som sjunger och gungar till ljuvliga instrument, och tur är väl det. För instrumenten i bidraget Ljubav Je är det enda intressanta. Parets sånginsatser är ytterst bristfälliga och deras personkemi stämmer inte alls överens varför deras medverkan ifrågasätts. Bosnien har tidigare haft någorlunda bra bidrag. Jag glömmer aldrig Mija Martina Barbaric som 2003 bjöd på det fartfyllda bidraget Could It Be. De har varit borta ett antal år varför det är första gången som landet är med i poängsystemet.

Malta sjunger i år om att gå på vatten och uppmanar människan att klara av stora utmaningar med hjälp av artisten Ira Losco. Hon är skicklig och förmedlar denna uppmaning med hjälp av en dansare. Ändå är det ett medelmåttigt bidrag och eftersom Losco är sist ut i sin semifinal riskerar hon att åka ut. Många har säkert hunnit skaffa sig ett par favoriter och tycker att Losco försöker basunera budskap vi redan bekantat oss med. Jag hoppas ändå på Losco då hon är en av många få kvinnor i den första semifinalen som erbjuder lite av allt. Inte bara lever på sin röst utan på sin karisma och tar ut svängarna i produktionen.


Lycka till!


Av tj - 9 maj 2016 21:45





Tjenare på er!!

Idag har vi haft en timme med stavgång på kvällen! En supertrevlig runda tillsammans med kollegorna och vackra bilder. Så klart att jag ska visa er dessa bilder. Men måste väl också berätta att jag har haft min första cykeltur till jobbet idag på morgonen, sådär ungefär halv 6. . . .Även fast att vädret är superfint och det är varmt så är det nog att ta i lite på morgonen med kylan!!


Hur som helst har dagen varit bra,, man hinner aldrig med alla planer och de planer som jag har kvar nu är att duscha och sen stupa ner i sängen ungefär!!
Ha det gött och god natt!






Av tj - 8 maj 2016 23:30


Dagen började så där vill säga. Tror ni inte kurskamraterna hade skrivit en massa inlägg i forumet under natten. En hel vecka har passerat och de väljer söndagen av alla dagar. Jag fick därför sitta hela förmiddagen med att kommentera alla inläggen när jag hellre velat syssla med annat. Därefter kollade jag upp bibliotekets öppettider för att se om jag fortfarande skulle hinna forska några timmar. Men jag måste drabbats av solsting i går för biblioteket har ju stängt på söndagar under sommarmånaderna. Vi är ju inne i maj nu. Det är inte klokt! Tur att jag kollade öppettiderna…


Gör ett nytt försök om några timmar!

In other languages

Kontakta oss.

    

Om oss!

   

Hej alla läsare!

 

Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!

 

För mer info:

T's ord och bilder

Väntande text

 

J's nyheter

Uppdaterad 17-21 juli:

 

I Göteborg!

 


 
                          

 

Sociala medier

                

Media

              

Tips

     

Tävlingar

      

Övrigt

       

Regler för bloggen

      

Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.

Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.

  

Klicka här

Er hörna

     

Kommentera, möt och diskutera bloggen med andra läsare och oss.

 

Gör ditt inlägg direkt

Undrar ni något?

    

Missat något av det nya ?

Js författarskap


Följ bloggen

Flj TJ med Blogkeen
Flj TJ med Bloglovin'

Vilka länder besöker oss?

free counters

Läsvärda bloggar

Arkiv

Kategorier


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se