En femtiotalsfilm i min smak! Kate Winslet är helt enkelt underbar på vita duken! Regissören Jocelyn Moorhouse presenterar i år en vildsint tolkning av Rosalie Hams roman The Dressmaker om en framgångsrik sömmerska som söker svar på en gåta hon sedan barnsben försökt lösa. Sömmerskan Myrtle ”Tilly” Dunnage blev bortskickad från sin hemby i tidiga år, anklagad för att ha dödat en pojke. Tjugofem år senare återvänder hon i syfte att hämnas och ta reda på sanningen kring pojkens död …

Dunnage spelas av den underbara Kate Winslet, vars insats är en fröjd för ögat. Hennes karaktär är visserligen personlighetskluven och svår att placera precis som filmens genre. Dramat kring Tilly Dunnage och hennes inskränkta hemby är underhållande, men The Dressmaker är allt annat än en komedi. Den är lite av alltihop … nästan som en mix av australisk filmhistoria. I huvudsak romantik, hämnd, buskis och överanvänd dramatik. På många sätt motsvarar The Dressmaker givna kriterier beträffande bra film som inte är förutsägbar. Å andra sidan behöver inte handlingen vara dålig eller inte givande bara för det är förutsägbart, men filmupplevelser blir mycket roligare och givande om tittaren inte vet slutet eller det som händer däremellan.

Kate Winslet spelar mot bland annat Liam Hemsworth som gestaltar arbetaren Teddy McSwiney (nästan onödigt snygg likt en fotomodell vilket gör honom till ett medvetet sexobjekt). Personligen har jag inga problem med exponering av hud och lättklädda kroppar, men ifrågasätter berättartekniken och påpekar att handlingen ibland tappar fokus och får stå tillbaka när antingen Winslet eller Hemsworth (ibland båda samtidigt) tillfredsställer oss på vita duken. Jag erkänner å andra sidan att vissa scener tilltalade mig. Framför allt njöt jag när paret var i samma bild. Historien kring Dunnage och McSwiney kan verka som utskriven och klar, men det kan jag meddela att den inte är. Dels beror det på personlighetskluvenhet och dels våghalsighet. Mer säger jag inte!

I övrigt möter vi andra intressanta figurer som Dunnage får möjlighet att utöva sina talanger på. Inom kort blir hon bygdens sömmerska och främsta designer trots bybornas förakt gentemot henne. Det mest härliga är femtiotalmiljön i allmänhet och kläderna i synnerhet. Jag förundras över hur historien håller mig fängslad hela vägen igenom. Förvisso inrymmer The Dressmaker överdramatiserade epoker varför man skulle vilja fråga Moorhouse hur hon resonerade där. Emellertid är handlingen klockren och om en bortser från en del detaljer får The Dressmaker toppbetyg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...