Direktlänk till inlägg 1 augusti 2016
Tänk dig att allt förändras och du tvingas leva rullstolsbunden i resten av livet. Du tappar hoppet när du varje dag vaknar upp till en obeskrivlig smärta och är beroende av andras hjälp. Detta blir verklighet för den framgångsrike aktiemäklaren Will Traynor när han blir påkörd av en motorcykel. Men tillvaron underlättas när den färgstarke Louisa Clark börjar som personlig assistent hos honom och försöker visa honom att livet fortfarande är värt att leva. Livet efter dig är en kärlekshistoria som garanterat kommer få dig att gråta, skratta och bli arg samtidigt.
Jag gillade verkligen historien även om den stundtals var ganska förutsägbar. Det är nästan som en saga där Sam Claffins roll som Traynor är den illa tilltygade prinsen och Emilia Clarkes roll som Clark är den fattiga pigan som kommer till undsättning och blir förälskad i prinsen. Jojo Moyers berättelse har många liknelser med sagan. Men det är en modern skildring av olika samhällsklasser och hur kärleken blir ett sätt att bygga broar mellan dimensionerna, även om det är häpnadsväckande hur Louisa får jobbet från första början.
Jag måste berömma Claffin och Clarke för deras insatser. Det är deras kemi som gör filmen sevärd enligt mig. Jag föll för karaktären Louisa Clark som ska föreställa en borttappad småstadstjej med sprudlande optimism. Historien fokuserar visserligen detta personlighetsdrag så pass mycket att det ibland blir lite överdrivet.
Will Traynor framkallar tillika en del frustration med sin dödslängtan och uppgivenhet. Å andra sidan är Traynors inställning till livet förståelig med tanke på de plågsamma smärtor han utstår varje dag. Men lösningen på hans problem har fått kritikerna att tända till. De menar att Livet efter dig riskerar att sända ut ett budskap där livet som handikappad inte är värt att leva, men argumentet är inte särskilt starkt eftersom Moyers gång på gång skildrar hur ont Traynor har och hur ömtålig han är för sjukdomar att en förstår berättelsens bitterhet.
Jag håller inte med recensenterna som påstår att filmen inte är sevärd. Förvisso haglar klyschorna och en kan ifrågasätta hur Lou blev den utvalda att hjälpa Will. Men personligen charmar det mig att en personlighet som Louisa Clark får en chans trots att hon inte har någon erfarenhet över huvudet taget. Det inger något slags hopp om ni förstår vad jag menar, även om naivitet och ignorans får katastrofala följder för morgondagens samhälle om fler följer i Clarks fotspår.
Vi bör betrakta berättelsen om Louisa och Will som en kärlekshistoria där den fattige vinner den rikes hjärta även om det ser ytterst mörkt ut i början. Men det är samtidigt en berättelse om att släppa taget om den funna kärleken. Oavsett om det här klassas som chick lit berör det mig och för mig är känslor betygsgrundande. En film som inte berör är ingen bra film! Jag är övertygad om att Livet efter dig kan beröra er också ;) Fyra TJ-ringar!
Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här: http://torejesper.blogspot.com/ ...
Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...
http://torejesper.blogspot.com/ ...
Hej alla läsare!
Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!
Väntande text
Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.
Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.