Tjenare på er allesamans och välkomna till mitt första "Mello-nytt!"

Ikväll är det alltså dags för den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2018 och mina förväntningar för kvällen är inte direkt skyhöga. 

Den första deltävlingen som gick av stapeln förra helgen var bättre än vad denna ser ut att bli. 

När det finns med titlar som "titta vi flyger" så undrar man verkligen varför Alcazar fick nobben detta året.

Det känns verkligen som att administrationen försöker göra allt i sin makt för att se till så att vi inte vinner ett år till. 

Under kvällen är det i alla fall 2 bidrag som kan ge mig lite hopp. 
Det är Samir och Viktors bidrag samt LIAMOO

 Dock får kvällen avgöra ifall jag har rätt eller fel om detta.

Första deltävlingen avklarad och man kan väl säga att Karlstad gjorde sitt yttersta för att lyckas leverera. Jag har förstått på T och J att de inför den här deltävlingen varit lite oense, åtminstone om vi ska tro deras omdömen och poängsättning. Det är ju sådant som inte direkt syns i det sammanslagna resultatet, men nog märks det att det finns skilda åsikter. Hur som helst tycker jag grabbarna har gjort en helt förträfflig sammanfattning. John Lundvik gick direkt till final tillsammans med Benjamin Ingrosso, och det går väl inte annat än glädjas med de båda. Särskilt Lundvik som kan gå långt i tävlingen. T menar att vi i kväll kan ha hört en representant i ESC och J är mer skeptisk, men jag själv håller med T i hans resonemang. Såväl Lundvik som Ingrosso har båda potential och det ska bli riktigt roligt att följa deras väg.

Till andra chansen skickar det svenska folket Sigrid Bernson och Renaida. Det var bidrag som gjorde stort intryck på mig. Jag gillar att se Bernson i något annat sammanhang i pardans och Renaida känner vi igen från Idol. Det är spännande att följa hennes väg. Jag hade väl dock lite svårt att komma underfund med vad tjejerna ville säga med sina bidrag, men deras låtar är liksom finalisterna moderna och populära. Sådant går alltid hem hos folket i slutändan.

Vad gäller de andra tre bidragen som vi lämnar bakom oss var det nog många som höll andan när Edward Blom gick vidare i den första utgallringen. Skulle han möjligtvis kunna gå hela vägen? Ja sa några, nej sa andra … Jag själv satt på helspänn eftersom jag historiskt vet hur saker och ting kan yttra sig även i de fall då man tror att man har koll på läget. Livet på en pinne är tävlingens första fiasko, det var riktig ploj på hög nivå. Stackars Blom hade svårt att röra på sig och det var den dansande maten i bakgrunden som stod för den största underhållningen. Visst är det roligt, men det blir ändå inte mycket av det hela. I slutändan blir en bara sur. Kamferdrops stod för det lite annorlunda inslaget och bidraget är egentligen svårt att uttrycka sig om. Jag är å andra sidan för nya idéer och trollkonsterna lyfte numret avsevärt.

Men vad Kikki Danielsson ville åstadkomma med sitt bidrag har jag svårt att se. Hennes självbiografi liknar på många sätt Charlotte Perrelli från i fjol. Det var dömt att misslyckas från allra första början. Jag medger ändå att det var en fin låt och budskapet är tillsammans med Lundvik det starkaste i den kategorin. Men sett till helheten blir det inte mycket av det. Det har att göra med att Danielsson är delvis daterad vilket inte är så märkvärdigt egentligen, sedan att hennes bidrag inte riktigt är ESC-material. För hur det än är ställt med tävlingen i dag så är inriktningen numera ställd mot Europa, vilket blivit en förskjutning av den schlagertävling vi av den äldre generationen känner igen och är uppvuxna med. Det gör att Blom, Danielsson och Kamferdrops snabbt begränsas till den svenska publiken och tävlingens utfyllnad. Det i sig är inget negativt, men det är så det är!

Tack för mig!

Nils Dahlman

Här kommer nu länken ni väntat på, länken till enkäten där du svarar på vad du tycker om varje bidrag som tävlar i kvällens första deltävling i Melodifestivalen 2018! 

Kommer bli väldigt kul att se om vi är överens!:)

https://goo.gl/forms/AFzlRIHs5bPDCCki1

Hoppas rätt låtar kommer vidare till finalen i "Friends arena"

Jaha mina vänner, då var det dags igen för programmet som numera delat Sverige i två läger, antingen tittar man eller tittar man inte. Oavsett är det å andra sidan svårt att undgå festen vare sig man väljer att delta eller inte. Jag pratar såklart om Melodifestivalen! Är ni taggade? Ja, skulle några av er säga, andra kanske ställer sig frågande om inte Robin Bengtsson vann precis. Jag själv befinner mig någonstans mittemellan, jag kan inte fatta att det redan är ett år sedan Bengtsson gick och vann med bidraget I can’t go on! Men onekligen är det sant.

Vi lämnar bakom oss en tävling som imponerade måttligt på både mig och T. Att Sverige sparade in på resurserna och musikutbudet kanske kan verka förståeligt med tanke på de senaste vinsterna de senaste åren, men förfaringssättet görs på gott och ont. När jag nu i skrivande stund tänker på 2017 får jag anstränga mig för att komma på vilka som ens var med i tävlingen och hur alla lät. Sådant är lite tråkigt och nästan skrämmande eftersom andra år har varit så färgstarka och fyllda med bra musik inom olika genrer. Nåväl, vi sätter stort hopp på 2018.

I kväll börjar vi i Karlstad med en lagom blandad kompott. Vi återser fjolårets favorit Benjamin Ingrosso med ett intressant scenframträdande och den gamle schlagerräven Kikki Danielsson som visserligen har ett avskalat bidrag men budskapet är ändå tydligt; kärlek och tilltro till hembygden. John Lundvik har i år lämnat låtskrivandet för att själv medverka och är den artist som juryn anser har deltävlingens starkaste bidrag. I övrigt ser vi debutanter i mello-sammanhang; Renaida från Idol, Sigrid Bernson från Let’s Dance, omtalade Kamferdrops och sist men inte minst vår alldeles egen Edward Blom med bidraget Livet på en pinne. Är det upplagt för en lyckad kväll? Det återser att se …

Då var årets festival över för den här gången, internationellt också vill säga, och sammanfattningsvis skulle jag då säga att det gick åt helvete fullständigt. Tävlingen vållar mig fortfarande huvudbry, så här dagarna efteråt då jag samlar tankarna och ifrågasätter vad jag varit med om. För mig är det obegripligt hur Salvador (som representant från Portugal) kan vinna såväl jurygruppers som folkets röster. Att det bara kan bli så tokigt liksom.

Ni har säkert redan lagt märke till att Portugal hamnade längst ner i min lista, och nu i efterhand känns det som att listan baserade sig på en märklig analys, att jag inte ansträngde mig bättre att känna av ”läget”. T var mer förberedd på vinsten än jag. Jag var mer inställd på Italien eftersom min bekantskapskrets tjatat om den hela tiden. Själv höll jag hårt av Storbritannien vilket är ovanligt. I fjol var det ju rena rama katastrofen, i år en självklarhet! Även Nederländerna och Israel var mycket bra bidrag, men inga av dessa länder fick höga poäng från folket. Österrike blev den som fick noll poäng från folket, och det skar ordentligt i hjärtat. Det kändes helt upp-och-nervänt. När alla våra älsklingar fått så låga poäng steg paniken rejält. Kvällen höll på att urarta och sluta i katastrof, vilket den slutligen gjorde när vinnaren tillkännagavs …

Okej, nu är jag kanske överdrivet dramatisk. Men jag gillar verkligen inte vinnarlåten, men det jag framför allt stör mig på är att jag inte förstår varför den vann! Jamala med 1944 kunde jag i viss mån förstå i samband med budskapet, men Amar Pelos Dois är betydligt svårare att begripa. Numret är också så avskalat den kan vara. Det händer ingenting utan allt hänger på Salvador. Nej, jag har svårt att förstå vad som hänt. Kommer antagligen ta flera veckor innan det här är smält och bearbetat. Vilken tävling!

Nu finns det även en video från kvällen   

Så var det då äntligen dags för final i ESC, och när jag nu skriver det här har dag blivit natt och egentligen borde jag lägga mig eftersom jag ska till T om några timmar. Men jag ville förbereda inlägget i tid nu när seminariet är slut. Jag kan visserligen garantera att det kommer en liten video om detta. Känns som att jag behöver prata ut om årets festival, vad jag tycker och så vidare. Det hade också varit roligt att veta vad T tycker eftersom han varit frånvarande i bedömningarna. Men jag hoppas han ger sin syn på saken i helgen.

Vad anser jag då om torsdagens semifinal? Ja, den var faktiskt bättre än första. De hade blivit lite varma i kläderna helt enkelt. Och storfavoriterna Nederländerna och Israel gick till final, liksom våra nordiska grannar Norge och Danmark. Stort grattis till dem! Resten kan vi ha och mista om ni frågar mig. De är klassisk utfyllnad för att fylla tävlingen med ”innehåll”. Oj, vad pessimistisk jag blev plötsligt. Ja, det håller jag med om. Känner inte igen mig själv riktigt. Men jag tycker faktiskt som jag tycker när det gäller årets festival. Hörde mig för med en bekant som inte tittar, men ändå har en åsikt, och förmedlade att i år var det sämre än någonsin. Ganska intressant utlåtande från den som inte tittar ...

Vad väntar i finalen? Förutom de länder som gått vidare möter vi de stora länderna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien), inklusive värdlandet Ukraina. Vilka hejar vi på då? Ja, det är en mycket bra fråga, men om ni frågar mig håller jag på den brittiska sjöjungfrun eller varför inte de nederländska kvinnorna. Den israeliske hunken är inte heller en dum vinnare. Det finns många som avgudar den italienska gorillan, men där är jag väldigt tveksam kära ni. Visst, låten är helt okej, men i sin helhet blev jag ytterst besviken. Vad har då Storbritannien, Nederländerna eller Israel att komma med? Visserligen inte så mycket, men det är något som tilltalar mig ändå. Storbritannien för jag älskar hennes röst och det hade varit roligt med vinst för då får vi komma till London, Nederländerna för en kanonbra låt och Israel för att vi får något vackert att titta på! Ja, jag erkänner, jag är trots allt människa och bedömer på lika olika sätt. Det är därför behövligt med en spökskrivare som Nils Dahlman ibland. Var är han i dessa tider?

Nåväl, låt oss njuta av finalen … om vi kan och vill (och har tid!)   

Yes, tävlingen är igång och jag är måttligt taggad inför detta! Hittills har det inte varit något speciellt med årets bidrag och upplägget kring tävlingen. Ingen wow-upplevelse eller några puddingar att beundra och tråna efter. Möjligtvis ett fåtal, men överlag engageras jag inte. Jag har vissa problem eftersom jag alltjämt befinner mig i fjolårets startfält och rotar runt att årets bidrag känns lite tråkiga. Mitt stora problem är egentligen inte låtarna, utan scenframträdandena. Det händer liksom inget. Till och med Robins nummer för Sverige kändes nedtonat, men det är vanligt med stora scener att det blir så. Han såg dessutom oerhört trött ut vilket han självfallet kan ha varit. Det är en bubbla de lever i, och det är mycket runt omkring. Kan också varit lite stress och nerver. Men ett bra jobb gjorde han och det tog oss till final. Hurra!

I övrigt sörjer jag att Finland och Slovenien inte lyckades gå vidare, men det är bara att bita ihop och gå vidare. I kväll håller jag tummarna för Nederländerna och Irland, två mycket bra bidrag rent sångmässigt. Frågan är om deras ”shower” är iögonfallande. Ja, det blir en lika rik kompott av bidrag och personer även i kväll. Vi kommer få se något vackert, och något mindre vackert … Vi kommer skratta och vi kommer känna oss hopplösa och nedslagna. Någon kommer överraska, någon annan förvåna och en tredje skrämmer väl nästan ihjäl oss. Ja, gott folk! Det är dags för semifinal 2.   

Till final:

Österrike, Vitryssland, Israel, Norge, Ungern, Nederländerna, Bulgarien, Rumänien, Kroatien och Danmark 

Så var det då dags för ytterligare en festival och i år hålls den i Kiev (Ukraina) efter att Jamala vann i fjol med bidraget 1944. Det tror jag ingen har missat vid det här laget. Somliga tog ju denna vinst med en stor förlust och jag kan väl erkänna att jag själv gjorde det i början eftersom jag önskade av hela mitt hjärta att Sergey Lazarev från Ryssland skulle kamma hem det. Det var faktiskt ytterst komiskt att det skulle stå mellan Ryssland och Ukraina när en nu blickar tillbaka och har lite distans till det hela.

Nåväl, det var då! Nu är det 2017 och en ny tävling väntar. Ska jag vara helt ärlig har jag inte varit lika engagerad eller insatt som förra året. Mitt engagemang skiftar från år till år. Vissa år går jag fullständigt ner mig i detta, läser allt och ser allt för att verkligen få veta allt. Kort sagt, beter mig som värsta schlagerbögen, men detta är något som tar på krafterna vill jag säga. Sedan har jag haft andra prioriteringar. Men precis som vanligt går jag igenom varje bidrag och ser vad länderna kan erbjuda tävlingen som helhet. Mitt resultat är nu färdigt och sammanställt. Jag vet vem som vinner! Nej, skojar bara. Jag har verkligen ingen aning även om man självklart kan önska några här och där. Vi får helt enkelt se …

Dagens första semifinal består av lite olika bidrag och varierade karaktärer. Medan ett glatt gäng hyllar sina mammor hyllar en annan kroppen som ett erotiskt och gudomligt objekt. Medan någon längtar efter kärlek försöker någon befria sig från den. Medan någon är helt ute och cyklar har en annan äntligen hittat hem och hamnat på rätt plats. Ja, ni förstår själva. Vi är igång!

Till final:

Australien, Cypern, Polen, Moldavien, Armenien, Grekland, Belgien, Azerbajdzjan, Portugal och Sverige