TJ

Inlägg publicerade under kategorin Nytt från Mello/Esc

Av tj - 10 maj 2016 20:59





Då kör vi!! Mina top fem denna semifnal!!


   





ANNONS
Av tj - 10 maj 2016 16:00

 

Då är det äntligen dags för Eurovision Song Contest. I år har TJ valt att poängsätta var för sig varför en del frågetecken kan uppstå när ni ser poängsättningen. Kategorierna är samma som de senaste åren och innebär att länderna får mellan 3-15 poäng i första poängsättningen. När väl detta är gjort erhåller länderna betyg. 1-4 poäng = Underkänd (U); 5-7 poäng = Tillgodoräknad (T); 8-11 poäng = Godkänd (G); 12-15 poäng = Väl godkänd (VG). Till årets tävling har det sedan tillkommit en extra kategori (vinstchans) i systemet som ger poäng mellan 1-10, men som inte påverkar betyget. Det innebär att ett land kan få 25 poäng som högst och 4 poäng som lägst.


Som ni märker kan ni också jämföra poäng och betyg med föregående år för de länder som medverkade i fjol. Dessa poäng är återhämtade från det tidigare systemet där både jag och T gav poäng. I historiken är det alltså inte bara min åsikt som representeras. Varje land har också en liten kommentar. Nu kör vi!

 

Finland vill nog lite väl mycket i år med artisten Sandhja. Refrängen under scenframträdandet låter högst egendomligt och jag är orolig att det ska brista någonstans. Melodin Sing It Away är ändå klämmig och kommer troligen hamna på en bra placering. Finland är kända för att erbjuda bra och klämmiga låtar. Men i fjol levererade Pertti Kurikan Nimipäivät landets sämsta bidrag. Emellertid var det kanske landets bästa grupp som fick representera i ESC. Då kanske Softengine från 2014 var ett något bättre bidrag även om det aldrig hände något intressant på scenen.

 

Grekland vill med sitt bidrag Utopian Land förmedla ett filosofiskt Europa med idealiserade värden. De kommer garanterat slå på trumma och dansa. Även om Utopian Land har mycket att erbjuda publiken måste jag ärligt säga att texten inte berör mig. Melodin kommer heller aldrig riktigt igång. Gruppen Argo är säkert villiga att göra sitt bästa, men frågan är om det räcker. Greklands historia är ganska sorglig och har inte kommit med något kanonbidrag sedan Elena Paparizou vann 2005. Två undantag dock och det är fjolårets Maria Elena Kyriakou och Giorgos Alkaios från 2010 (som för övrigt var T’s favorit).

 

Moldavien har hög status med bidraget Falling Stars som symboliserar After Darks budskap om att alla är stjärnor i sina egna liv. Sångerskan Lidia Isac kommer förmedla Moldaviens briljanta text med hjälp av en dansare. I övrigt står hon helt ensam på scenen och det verkar inte vara några imponerande rörelser. Då det är många kvinnor i år gäller det för Isac att improvisera för Falling Stars är värd en finalplats. Betydligt bättre än det egendomliga bidraget I Want Your Love med Eduard Romanyuta från i fjol.

 

Ungern kör på en mäktig ballad med charmfulla effekter, tillika en snygg artist, men som knappt rör sig på scenen vilket gör bidraget tråkigt. Freddies röst är något mörk och distanserad. Medverkade i fjol med Wars For Nothing som får man väl ändå säga var ett fiasko där gruppen Boogie förmedlade fred till publiken. Diskussionen som fördes efter dess medverkan resulterade i en banal debatt. Nils Dahlman poängterar att Ungern sökte uppvisa ett slags propaganda mot orättvisorna i Europa, men att budskapet var felplacerat i tiden (jfr Rysslands senaste fredsförklaring).

 

Kroatien har stått över i två år och återfinns därför inte i poängsystemet. Senast de var med var 2013 med bidraget Mizerja som personligen är en av de bästa låtarna från landet i den moderna tävlingen. Årets bidrag Lighthouse är stark och stimulerar fantasin. Artisten Nina Kraljić är ett skuggliknande väsen som står framför en imponerande skärmbakgrund med blixtar och porlande vatten. Emellertid är det ytterst få rörelser och Kraljić kommer troligtvis endast leverera Lighthouse med sin röst, vilket är att göra låten orättvisa. Förtjänar verkligen en finalplats, men riskerar att falla mellan stolarna.

 

Nederländerna uppmanar oss att stanna upp och reflektera över vår nuvarande levnadssituation. Det förefaller även som om budskapet riktar sig till män i kultiverade kretsar, men som uppenbarligen tilltalar en allmän publik. Vågat och intressant! Douwe Bob med bidraget Slow Down är reflekterande utfyllnad som säkerligen riskerar att falla mellan stolarna. Det beror dels på konkurrensen i startfältet, men även p.g.a produktionens banala framtoning. Nederländerna tillför inget nytt och man tröttnar snabbt. Ändå välkomnar jag Slow Down och framhåller att dess budskap borde mänskligheten ta till sig. Landet indikerar på det här sättet att de vet vad världen egentligen behöver.

 

Armenien skickar i år Iveta Mukuchyan som dansar på moln och rör sig i dimman. Hon är ytterst begränsad i sitt scenframträdande och känns falsettkastrerad för att citera Oscar Sia i expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest. Jag har varit måttligt imponerad av Armenien de senaste åren. Ett kärt minne är dock bidraget Jan-Jan från 2009 som jag aldrig glömmer. I övrigt är det få bidrag från landet som påverkat mig eller gjort sig minnesvärda. De har helt enkelt glömts bort. Bidraget LoveWave är mestadels en experimentering med rösten varför den får bittra minuspoäng.

 

San Marino har ofta missförståtts med sina charmfulla bidrag och jag har nog varit en av få som älskat bidragen de erbjudit. Vi har ju dessutom varit bortskämda med Valentina Monetta tre gånger i rad, sist med Maybe 2014. I fjol bytte landet emellertid ut Monetta till duon Michele Perniola och Anita Simoncini, vars personkemi inte överensstämde. Ni minns kanske att Perniola hade en egen dansföreställning medan Simoncini ägnade sig åt sitt. I år skickar de turken Serhat med låten I Didn’t Know som bjuder på en lättsam melodi med ett enkelt budskap. Produktionen består av överflödiga dansare som underhåller Serhat då han knappt rör sig på scenen. Jag ser fram emot att se om han under sändningen har några ess i rockärmen.

 

Ryssland satsar verkligen på vinst i år när de skickar den heta Sergey Lazarev med bidraget You Are The Only One. Äntligen slipper vi lyssna till de naiva och banala texterna om fred och tolerans när Lazarev intar scenen med ett helt annat uttryck och förmedlar en melodi, vars text härrör från hjärtslitande kärleksförklaringar. You Are The Only One är ett effektfullt nummer med imponerande skärmduk som förhöjer Lazarevs genuina karisma. Tidigare cirkulerade ett par begåvade koreografer runt Lazarev, men det är möjligt att han flirtar med Sverige och Europa helt själv. Mycket möjligt att Lazarev är årets vinnare. Åtminstone uppträder han som en sådan! Min förhoppning är att han utnyttjar hela scenen i sitt framträdande. Då kommer det bli magiskt!

 

Tjeckien riskerar att falla mellan stolarna i årets festival. Visserligen får jag medge att Gabriela Gunčíková sjunger som om hon vore en Gudinna, men scenframträdandet är extremt tråkigt. Det händer väldigt lite på scenen och det är bara Gunčíkovás röst som står i fokus. Låten I Stand är mycket fin och går direkt genom märg och ben, men den kanske gör sig bättre på skiva?

 

Lite rock är väl aldrig fel i ESC. Bandet Minus One representerar Cypern med bidraget Alter Ego. Cypern hade fått höga poäng från mig om de tagit an scenen lite mer. Som det ser ut nu står de mest stilla och låter spotlights och annan påtaglig rekvisita ta vår uppmärksamhet. Alter Ego är också en låt som inte berör mig så värst mycket, men jag tycker själva musikgenren är väl värd en finalplats. Nils Dahlman är positiv till Cyperns framträdande och betonar att om någon rocklåt ska gå till final så är det årets bidrag från Cypern. 

 

Österrike ställer upp med en glädjesprudlande prinsessa framför ett färgstarkt paradis, i form av iögonfallande effekter i bakgrunden med glädjefylld refräng. Dock ifrågasätter Dahlman produktionen och menar att bidraget Loin d’ici är lite överdrivet och har en del naivistiska inslag. Det gör att trovärdigheten faller för såväl prinsessan ZOË som Loin d’ici. Conchita Wurst förändrade statusen för Österrike med sitt bidrag Rise Like A Phoenix 2014 som hon också vann med. Wursts bidrag blev så mycket större än bara ett bidrag. Dahlman menar exempelvis att toleransen för transpersoner och kärlek på lika villkor synliggjordes på ett nytt experimenterande vis, varför Wursts karisma anses ha förändrat Europa. Åtminstone får vi anta det! I fjol backade emellertid Österrike när The Makemakes sjöng bidraget I Am Yours som föll mellan stolarna och kom sist. Frågan är om ZOË lyckas bättre.

 

Estland kör i år med en melodi med lite skönt gung i. Den stilige Jüri Pootsmann sjunger med mörk och tydlig röst. Det händer tyvärr inte så mycket på scenen. Effekter består av tre huvuden av Pootsmann i bakgrunden och lite andra ljussättningar. Allmänt tråkig och riskerar att falla mellan stolarna. Tacka vet jag Elina Borg och Stig Rästa från i fjol som berörde mig med sin Goodbye To Yesterday.

 

Azerbajdzjan brukar skicka bidrag med svenska låtskrivare, så även i år och sångerskan Samra tolkar bidraget Miracle på ett relativt lysande sätt. Sånginsatsen känns förvisso begränsad och ett talangfullt register är nog knappast att vänta. Det oroar t.ex Dahlman att Samra är begränsad till sitt stativ och hoppas innerligt att hon vågar släppa loss på scenen. Miracle är en fartfylld och känsloladdad låt som säkerligen kan gå långt i tävlingen med rätta medel.

 

Montenegro bjuder på egendomlig hårdpop, en blandning av pop och rock (nästan en genre för sig). Bandet Highway söker förmedla en sång om inre identitetsutveckling, men har ytterst svårt att lyckas. Deras bidrag är ganska tråkigt och låten berör mig knappt. Montenegro blir i år klassisk utfyllnad, och så brukar det vara tyvärr. Varken Knez (2015), Sergej Cetkovic (2014) eller Igranka (2013) imponerade på mig även om Cetkovic var väldigt nära. 

 

Island har verkligen inspirerats av vår älskade Loreen och Måns Zelmerlöw. Artisten Greta Salóme inleder bidraget Hear Them Calling i tät dimma för att sedan stå mot en effektfull skärmbakgrund med bl.a skuggor av dansare och fåglar. Även om Salóme sätter sin egen prägel på produktionens utformning utröns tydligt Loreens och Zelmerlöws insatser vilket är synd. I ESC-sammanhang är det oerhört viktigt att ge ett eget bidrag till tävlingen och det misslyckas Island med i år. I fortsättningen bör länder helst bryta trender. Minuspoäng kommer därvid att delas ut till Island.

 

Bosnien kör i år med fyra omaka personer som sjunger och gungar till ljuvliga instrument, och tur är väl det. För instrumenten i bidraget Ljubav Je är det enda intressanta. Parets sånginsatser är ytterst bristfälliga och deras personkemi stämmer inte alls överens varför deras medverkan ifrågasätts. Bosnien har tidigare haft någorlunda bra bidrag. Jag glömmer aldrig Mija Martina Barbaric som 2003 bjöd på det fartfyllda bidraget Could It Be. De har varit borta ett antal år varför det är första gången som landet är med i poängsystemet.

 

Malta sjunger i år om att gå på vatten och uppmanar människan att klara av stora utmaningar med hjälp av artisten Ira Losco. Hon är skicklig och förmedlar denna uppmaning med hjälp av en dansare. Ändå är det ett medelmåttigt bidrag och eftersom Losco är sist ut i sin semifinal riskerar hon att åka ut. Många har säkert hunnit skaffa sig ett par favoriter och tycker att Losco försöker basunera budskap vi redan bekantat oss med. Jag hoppas ändå på Losco då hon är en av många få kvinnor i den första semifinalen som erbjuder lite av allt. Inte bara lever på sin röst utan på sin karisma och tar ut svängarna i produktionen.


Lycka till!


 

ANNONS
Av tj - 13 mars 2016 18:00

 

Precis som väntat vann Frans Jeppsson Wall Melodifestivalen. En vidare analys om varför behövs väl knappast, men några rader tillägger jag gärna. Jeppsson Wall tilldelades sångfågeln framför allt för sin lugna och självsäkra karisma. Bidraget If I Were Sorry berör sina åhörare på ett mer psykologiskt och bildberättande plan, vilket innebär större reflektionsförmåga jämfört med t ex David Lindgrens eller Ace Wilders bidrag som satsar på effekter och självironi.


En publikundersökning har under dagen genomförts och en del verkar provoceras av hans ålder och geografiska tillhörighet. Jag har full förståelse för att det sticker i ögonen på folk när det går bra för den yngre. Det får oss gamlingar att begrunda vår levnadssituation och börja sätta upp mål huruvida vi vill fortsätta leva våra liv för att slutligen uppnå viss framgång.


Att som sjuttonåring debutera med ett psykologiskt nervkittlande bidrag i Sveriges största musiktävling är stort och uppvisar en intressant förändring i den moderna festivalens utveckling (2002-). Att därtill vinna är uppseendeväckande och fascinerande. Jeppsson Wall är den yngste vinnaren sedan Carola Häggkvist vann 1983.


Det är ävenledes intressant att undersökningen understryker Jeppsson Walls geografiska tillhörighet, vilket automatiskt refererar till de senaste vinnarna. Vi bör i det här sammanhanget jämföra deras strategier när nu området är lokaliserat. Skåne har representerats i tävlingen fyra år i rad med Jeppsson Wall inräknad, samt att vi ej får glömma Saades vinst 2011. Vad är det som skåningar som inte övriga svenskar har? För att reda ut det krävs en mer övergripande utvärdering, men redan nu kan sägas att ett flertal artister bör spana in den skånska konkurrensen i fortsättningen.


Jag avslutar med ett par varma ord om vår unga vinnare. Frans Jeppsson Wall är en talangfull person som tillför tävlingen progression och stimulans. Hans text finns också översatt till svenska där budskapet framträder än mer. Emellertid utgör text och melodi en helhet och fungerar inte så bra utan varandra. Jeppsson Wall kan placera sig bra i ESC om Europa är villig att ta till sig If I Were Sorry. Sist en liknande text levererades var Bergendahls This Is My Life 2010, men då var Europa inte redo. Den här gången lär det säkert utfalla annorlunda.

 

 

Av tj - 12 mars 2016 19:30

 

 

Panetoz är först ut i finalstartfältet och som tidigare under säsongen är de kända för att sprida glädje. Bidraget Håll om mig hårt syftar inte enbart till att glädja sina åhörare utan förmedlar även optimism. Dahlman har under sin analys lagt märke till förändringar i publikundersökningar och bemötandet av Håll om mig hårt. Det förefaller som om bidraget tjänar sitt syfte i att underhålla, snarare än förmedla ett underbyggt budskap. J framhåller att Panetoz är utfyllnad för tävlingen. Glädjespridning och optimism är i Melodifestivalsammanhang något återkommande och symboliskt varför grabbarna har en given plats i startfältet. Deras vinstchans är relativt låg trots deras framgång och mottagande.

 

 

Lisa Ajax med sitt vildmarksinspirerade nummer är en lämplig representant om svenska folket önskar en kvinnlig sådan. Bidraget My Heart Wants Me Dead innehåller lättklädda dansare, vars koreografi och Ajax sångröst förmedlar en historia med ett djuriskt budskap. Ajax gjorde bra ifrån sig under deltävlingen i Norrköping och levererade med en uppseendeväckande rekvisita. Dahlman lyfter fram Ajax när han åberopar passionerade kvinnor som sjunger låtar som kräver eftertanke. Han menar att man bör reflektera kring Ajax text i de svenska hemmen och leta efter detaljer i scenframträdandet. My Heart Wants Me Dead innehåller mystik och överraskningar vilket tilltalar Dahlman. En vinnarlåt måste kunna utvecklas över tid och inte ge upphov till stagnation. Ajax gjorde rätt i att samarbeta med bidragets låtskrivare. Det kan leda till vinst!

 

   

En av finalens mest medelmåttiga bidrag torde vara David Lindgrens We Are Your Tomorrow med sina laserstrålar. T lyfter fram honom som en självklar vinnare medan både J och Dahlman drar på munnen. Å andra sidan förstår J T’s motivering angående Lindgrens show och lättsamma koreografi. Det är spännande detaljer i bakgrunden som är väl värda att söka upptäcka, men överlag är We Are Your Tomorrow inte mycket att hänga i granen. Ju mer man lyssnar desto tråkigare blir den enligt Dahlman. Lindgrens chanser till vinst är likaså inte så höga, dels på grund av saknade tilltalande och underbyggda budskap. Dahlman menar att årets vinnare måste uppvisa styrka, självsäkerhet och målmedvetenhet beträffande karisma, budskap och det lilla extra (som är få artister förunnat för övrigt). Om Lindgren får i uppdrag att representera Sverige i ESC kommer vi hamna mellan trettonde eller nittonde plats tror Dahlman.

 

   

SaRaha (Sara Larsson) gick vidare från andra chansen i Halmstad förra helgen och bjuder på ett lekfullt nummer i afrikansk anda. Dahlman ser henne som ett tecken på svenska folkets tolerans mot andra kulturer. Just den afrikanska är hittills inte helt utforskad varför vi så ofta ser stereotypa framställningar av afrikansk kultur. Bidraget Kizungozungo syftar självfallet inte till att fylla en mer allvarlig kvot, utan förmedla kunskap genom musikalitet och glädje. Informationen som Larsson ger oss är bottnad och kräver eftertanke. Men det som framför allt utmärker bidraget är dess färgstarka kläder och lustfyllda koreografi. Hennes vinstchanser har ökat i och med att hon etablerade sig i tävlingen förra helgen. Å andra sidan tror inte Dahlman Europa är redo för Kizungozungo än, varför han har svårt att se Larsson som en lämplig representant. 

 

   

Tredje gången gillt för Oscar Zia! Den här gången har han en stor chans att vinna med bidraget Human som innehåller en kraftfull text med överflödiga kamerasekvenser. Om man skall vara kritisk till Zias prestation torde det vara kläder och koreografi. För det som gör Human till en vinnarlåt är Zias röst och bakgrundseffekter som i sig utgör helheten. Dahlman är å andra sidan besviken och ifrågasätter varför Zia valde en sunkig outfit under deltävlingen i Norrköping. Zia må ha vackra anletsdrag som inte är i behov av klädesplagg som förgyller tillvaron, men vid en närmare analys förefaller artisten som nedtonad, trött och banal. Detta menar Dahlman är en stor risk som kan leda till utslagning. Bidraget Human behöver därvid en liten uppgradering i form av nya kläder och smink. Vinstchansen är emellertid stor.

 

   

Ace Wilders artisteri är som uppbyggt för en internationell karriär framför en nationell. Hennes karisma är tilltalande och numret en uppgradering från 2014 med Busy Doin’ Nothin. Ändå menar Dahlman att Wilders chanser i ESC med Don’t Worry kan ge en tråkig placering, dels på grund av att det redan väntar många kvinnor där, men även för att Don’t Worry inte utvecklas över tid. Dahlman har noggrant analyserat årets bidrag och funnit ett fåtal som ger upphov till stagnation. Wilder hamnar sorgligt nog bland dessa. Bidragets underbyggda budskap är således svårtydda, vilket å andra sidan går i linje med Wilders tidigare repertoar. Sålunda går det inte att blunda för hennes framgång inrikes och vi får väl hoppas att svenska folket ger henne en värdig placering i kvällens final.


  

Den munspelande Robin Bengtsson har av juryn fått medelmåttiga omdömen. Dahlman framhåller att bidraget Constellation Prize har en del kvaliteter som gör det möjligt att sticka ut, däribland munspelet. Men eftersom startfältet inrymmer såväl mystik som underhållning hamnar Bengtsson någonstans där mittemellan. T lyfter fram Bengtsson som en lämplig representant då han är "mysig". Dahlman hävdar samma sak, men är orolig för att den omtalade mysfaktorn har en nationell karaktär och alltså inte funkar i Europa. Constellation Prize är i det här sammanhanget skandinaviskt präglad och riskerar att förbli det. Hans vinstchanser är emellertid goda menar J.

 

   

Är det så att svenska folket önskar en kvinnlig representant i ESC skall det förtroendet riktas mot Molly Sandén. Hon är enligt såväl J som Dahlman den som bäst överensstämmer med det som representanten skall ha. Bidraget Youniverse ger även upphov till progression och innefattar ett mer djupgående budskap som i skrivande stund ännu inte är analyserat i klarhet. Sandén har sedan debuten i Junior ESC 2006 utvecklats på ett positivt plan och är i dag en stor kvinnlig förebild. Dahlman är en aning skeptisk till om Sandén kommer vinna i kväll, men enligt J har hon goda chanser att vinna tävlingen, och placerar sig garanterat bland de fem bästa i ESC. Med dessa meningsskiljaktigheter återstår det helt enkelt att se vad som händer i kväll.

 

   

Fotbollsspelaren Boris René levererar en hit och är en av Dahlmans favoriter i Melodifestivalsammanhang. Bidraget Put Your Love on Me är en ren kärleksförklaring som har kommit att bli klassiskt i Melodifestivalen. René uppvisar att han inte bara hanterar bollen, utan även tar scenen. Trots att Dahlman pratar gott om René innebär det inte att han utlyser honom som vinnare. Det är mycket mer invecklat än så. Som nämnt tidigare gäller det att många parametrar är uppfyllda. Den optimala vinnaren är emellertid sällsynt och lyser nästintill varje år med sin frånvaro. En vinnare som uppfyllt alla kraven var Loreen som 2012 vann med bidraget Euphoria. Renés vinstchanser är låga menar Dahlman, såväl nationellt som internationellt. Men det är föga förvånande om Put Your Love on Me blir en hit i sommar. Först då kanske vi förstår vilken potential vi missade …

 

   

Ett av Dahlmans viktigaste uppdrag är att ta hänsyn till odds och publikundersökningar innan han gör sin egen bedömning av samtliga bidrag. Förhållandet till publikfavoriten Frans Jeppsson Wall var i början av året sval och innehöll en del sarkastiska kommentarer. Så här i efterhand meddelar han att han blev positivt överraskad när bidraget If I Were Sorry framfördes och gick direkt till final och sådant värmer menar Dahlman på.


”Det uppvisar hur noggrann man måste vara i sina beräkningar, men även att man inte kan ta svenska folkets åsikter för givet.”


I ett flertal år har Dahlman tillsammans med TJ främst tittat på festivalen utifrån sina egna referensramar och omdömen, men fenomenet Jeppsson Wall är ett säreget tillskott till festivalen. Jeppsson Walls vinstchans är stor och kommer glädja hela juryn om svenska folket beslutar sig för att ge honom uppdraget att representera Sverige i ESC. Det som framför allt tilltalar juryn är sjuttonåringens självsäkerhet och lugn. If I Were Sorry är knappast något effektfullt nummer, utan effekten ligger på ett mer psykologiskt och bildberättande plan genom Jeppsson Walls sångröst. 

 

   

Det som är beklagligt med debutanten från Brämhult är hennes dräkt som avslöjade brister under deltävlingen i Malmö. Framför allt T var snabb att påpeka den lilla detaljen. Wiktoria Johansson sjunger bidraget Save Me och rör sig medan hon sammansmälter med olika slags mönster i bakgrunden. Effekterna som applicerades på hennes dräkt avslöjades vid närbilderna vilket fick charmen och den magiska känslan att falna. I kväll hoppas Dahlman att detaljerna är tillrättade. Han tillägger tillika att Johansson förmodligen inte har stora vinstchanser då Save Me blir en i mängden. Trots det erinrar vi oss hans negativa omdöme om henne under deltävlingen i Malmö och chocken när hon gick direkt till final. Skulle Johansson vinna i kväll skulle det troligen överrumpla honom helt!

 

   

Om vi tidigare diskuterat enskilda artister och grupper som ett fenomen har vi nog ett tydligare exempel med duon Samir & Viktor, vars karisma är både underhållande och provocerande. Dahlman understryker att årets bidrag Bada nakna är betydligt sämre jämfört med fjolårets bidrag Groupie. Han tillägger att det är den osammanhängande låten som gör att bidragets helhet falnar. Trots det fascineras juryn av uppmärksamheten kring duons prestation. För det första är Bada nakna en lokal låt, vilket kan skapa ett glapp mellan stad och landsbygd. Det som emellertid inkluderar övriga målgrupper och invånare är duons revolutionerade protest mot makten. Duon ifrågasätter nämligen strukturer i samhället vilket torde bidragit till deras stora framgång, för någon musikalisk kvalitet kan man knappast tala om. Därtill skall man inte glömma bort grabbarnas striptease som förmodligen är det bästa med hela numret och som likaledes inneburit ett flertal röster.

 

 

Av tj - 5 mars 2016 21:45

 

Kvällens duellvinster vittnar om att svenska folket ser glädjefyllda och lättsamma budskap, framför tunga och underbyggda. Det meddelar bloggens schlagerexpert Nils Dahlman direkt efter programmet. Han tillkännager också att del dueller var mer orättvisa än andra. Å andra sidan är orättvisa inte rätt ord, utan snarare bör man använda uttrycket omaka par.


Gemensamt för alla dueller var att de innehöll varandras motsatser. Glädjespridarna Panetoz som gick vidare från den första duellen har en låt som sprider glädje och ett optimistiskt budskap. De är samtidigt etablerade inrikes jämfört med deras passionerade konkurrent Molly Pettersson Hammar.

 

Hennes bidrag handlar om desperat längtan efter något större och mer abstrakt. Bidraget kräver lite eftertanke för att det skall gå hem och det menar Dahlman innebär en stor risk för utslagning. Budskapen måste vara direkta i Melodifestivalsammanhang. De får gärna innehålla underbyggda meningar, men det presentabla skall ändå gå hem i stugorna relativt omgående. Jämför Ann-Christine Bernstens Ska vi plocka körsbär i min trädgård som efter sommarturnén 1975 förstod vad hennes låt egentligen handlade om. Vad Molly anbelangar blir det hela passivt, för mycket, för enformigt, för tråkigt, det här har vi sett förut och därmed utslagning.

 

Samma sak återupprepades i följande dueller. Exempelvis fick fotbollsspelaren Boris René ett större publikstöd jämfört med konkurrenterna Albin & Mattias. Enligt Albin Johnsén var Reneés publikstöd vid presentationen avgörande och slog ner segervittringen. Johnsén sjunger tillsammans med Mattias Andréasson om upprättelse. Om att vara en liten människa i en värld där varje individ får ta sig fram på egna ben, men framför allt belyser förmågan att kunna resa sig igen efter att andra människor söker sätta krokben framför en.

 

Fotbollsspelaren René satsar hellre på ett mer välbekant och beprövat budskap, nämligen kärleksantydan, rentav kärleksförklaring. Att förmedla ren kärlek till folket går hem i de flesta fall. Sedan spelar det ingen roll vilken kärleken vänder sig till. I den här kontexten är sådant meningslöst att försöka analysera. René gick mycket riktigt vidare till Friends Arena i Stockholm.


Isa Tengblad som i årets andra chans hade den enda balladen, förmedlade ett tänkvärt budskap, men föll på mållinjen. Tengblads bidrag handlar om tålamod och en väntan som gör tillvaron lite oviss och spännande. Människan skall vänta på något som är såväl diffust som upphetsande. Begrundar man Tengblads budskap lite närmare märker flertalet experter att svenska folket föredrar hennes motsats som bjuder på ren glädjefylld eufori. SaRaha sprider likt Panetoz glädje och får oss att glömma våra problem under tre minuter. Dahlman är föga förvånad över resultatet med dessa analytiska hantverk i verktygslådan.

 

Den fjärde duellen bevittnar mer om någon huruvida personligheter kan ta sig fram i tävlingen trots ett bidrag som är av mindre kvalitet. Samir & Viktor är ett fenomen för sig och går att analysera i all oändlighet. Men det går faktiskt inte att blunda för deras charm och genomslagskraft i tv:n. Förskolelärare har för bloggens jury tillkännagivit barnens lyriska ögon och egenkonstruerade koreografier när bidraget Bada nakna ljuder ur högtalarna. De kan också utan tvekan meddela utomstående när grabbarna börjar kasta kläder.


Det sistnämnda kan mycket väl vara en bidragande faktor till deras framgång i årets festival. Att kasta kläder är vågat, men det kan vara fullt så förträffligt om det görs på rätt sätt. Det gäller att vara kreativ.

 

Grabbarna slog ut de glädjespridande dockorna Dolly Style. För en gång skull möttes två bidrag med liknande budskap och upplägg. Dolly Style bjuder på en lekfull upptäcktsresa, vars låt egentligen handlar om att ta lättvindigt på livet som det just nu ser ut. Samir & Viktors bidrag syftar inte enbart till nakenhet utan är en revolutionerande protest mot makten som Dahlman tror tilltalar de flesta. Idén går hem nationellt, även om de normbrytande tankarna i allra högsta grad är lokala.


Årets finalstartfält är härvid färdigt och under kommande vecka kommer vi utvärdera vardera.

 

 

Av tj - 5 mars 2016 18:15

 

Dags att duellera i Halmstad! Gina Dirawi bjuder in till fest tillsammans med Ola Salo och Peter Jöback. Andra chansens dueller har varit omdiskuterade i media de senaste dagarna och påpekat att det skulle vara orättvist mot artisterna. Men jag vill i stället hävda att det är betydligt mer spänning med dueller än om alla möter varandra. Dueller är dessutom inget nytt utan har förekommit i ett flertal tävlingar innan och jag upplever inte att det skulle vara orättvist på något vis.


Duellerna får oss nämligen att begrunda varje bidrag var för sig när det ställs mot en konkurrent. Som bilden ovan visar handlar det om fyra dueller. Den första är mellan glädjespridarna Panetoz och den passionerade Molly Pettersson Hammar. Här gäller det alltså att överväga om glädje och optimism eller desperat längtan skall få en plats i finalen. I mitt fall är det helt klart här! Vad säger ni?


Den andra är mellan duon Albin & Mattias (upprättelse) och fotbollsspelaren Boris René (kärleksantydan). Den tredje är mellan två intelligenta kvinnor: Isa (tålamod) och SaRaha (känslomässig eufori). Sist men inte minst är den fjärde duellen mellan trion Dolly Style (lekfull upptäcktsresa) och duon Samir & Viktor (revolution och nakenhet).


När vi låter bidragen ställas mot varandra kan vi utläsa vilka som håller och vilka som faller. Således inrymmer duellerna mycket spänning och det bli än mer viktigare att rösta på sin favorit. I kväll har vi finalstartfältet färdigt och det blir dags att börja granska med det stora förstoringsglaset.

 

 

Av tj - 27 februari 2016 21:45

 

Den sista deltävlingen är avslutad och 28 bidrag har nu presenterats. Direkt till final går den passionerade artisten Molly Sandén som juryn röstat fram som favorit och debutanten Frans Jeppsson Wall.


De sju sista bidragen hade alla sina kvaliteter ävenledes om Linda Bengtzing alltid är Linda Bengtzing. Dahlman kommenterar bidraget som ett surt gammalt mjölkpaket. Det här var något vi hört förut och som mycket riktigt är för gammalt. Kom med något nytt! Som tävlingen visat har veteranerna ratats och fått lämna företräde åt de nya stjärnskotten. Dahlman hade starka åsikter om Bengtzings medverkan redan vid presentationen och hoppades då innerligt att mjölken inte hade surnat. I kväll höll det som bekant inte alls för henne. Också Martin Stenmarck fick säga hej då beklagligt nog, men hans bidrag Du tar mig tillbaks kommer ändock spelas flitigt på spellistorna tror Dahlman.

   

Våra finalister är starka personligheter som båda har bidrag som vill nå en bred publik. Youniverse och If I Were Sorry kämpar nu ihärdigt om sångfågeln. T framhåller att David Lindgren äntligen kan slänga sig i väggen och lämna företräde åt Jeppsson Wall, medan J är av en annan åsikt och håller tummarna för Oscar Zia och Isa. Således framhåller den uppskattade Dahlman Sandén och Pettersson Hammar, båda Molly vid förnamn som lämpliga representanter. Det skall därför bli spännande huruvida grabbarna kommer överens i nästa moment av omdömen.

 

Artisternas poäng och betyg är emellertid satta och presenterades tidigare i dag. Om fjolåret höjde killarna till skyarna, d.v.s läckerbitar som Zelmerlöw, Saade & Fjällgren ser vi ett mer kvinnligt år med Sandén, Book & Dolly Style i toppen. Zia återfinns visserligen också här, men könsfördelningen är mer spridd än i fjol.

   

Till andra chansen går våra två glädjespridande bidrag, Rollercoaster med Dolly Style och Håll om mig hårt med Panetoz. Dahlman tycker bådas insatser förtjänar framgången. Dock har han lite svårt att se vad J ser i dockorna Molly, Holly & Polly. Enligt Dahlman är deras bidrag som en barnteater som aldrig vill ta slut och det är något han har dåliga erfarenheter av. Vad Panetoz anbelangar har Dahlman inget ont att säga, utan uppskattar i stället att få ta sig en svängom på dansgolvet. Panetoz är enligt honom den hittills enda gruppen som vet huruvida man utnyttjar hela scenen och samtidigt uppmuntrar svenska folket att göra detsamma. En stor guldstjärna till glädjespridarna helt enkelt och en klapp på axeln till dockorna.


Nu framskrider de tre (vise) männens arbete att resonera om en lämplig representant i Europa. En del av diskussionerna kan ni följa i bloggen under tävlingens gång och i efterhand studera ingående. Avslutningsvis rekommenderar vi våra tidigare inlägg om Melodifestivalen och de artiklar som finns publicerade på SVT.

 

 

Av tj - 27 februari 2016 18:15

 

Då var vi sorgligt nog framme vid den sista deltävlingen och därmed den sista förfesten. Den sista deltävlingen hålls i Gävle och leds av Gina Dirawi tillsammans med begåvade Sarah Dawn Finer. En läsare skrev till mig och förkunnade sin förvåning sedan det blev klart att Dawn Finer skulle vara med och leda tävlingen. Hen menade att SVT verkar spara pengar i år eftersom alla utvalda har lett tävlingen förut. Jag kan hålla med om att så kan mycket väl vara fallet, men sedan skall vi inte glömma bort att den moderna Melodifestivalen fyller femton år. Programledarna som leder oss igenom årets fest har på åtskilliga sätt varit involverade i vår moderna historia. Därtill är det dessutom Dirawi som valt ut sina medhjälpare och det måste därför också respekteras.


För att återgå till kvällens tävlande vill juryn lyfta fram Molly Sandén som är den artist som lyckats slå Anna Book med ett poäng. Emellertid är ju Books bidrag som bekant diskvalificerat, men trots detta har bidragen i de tre tidigare deltävlingarna imponerat föga på juryn. Att ett diskvalificerat bidrag får flest poäng och därmed också ett gott betyg kan ses som rogivande och glädjande, men likaledes kan det vara frustrerande eftersom artisten i fråga inte har en chans att bli representant.

 

Kvällens sju sista bidrag har förändrat poängtavlan till det positiva. Sandén gör comeback för tredje gången och har som ovan nämnt flest poäng av alla 28 bidrag. Hon slutar på 30 poäng och juryn ser bidragets potential och artistens passion. Bidraget Youniverse har ett effektfullt nummer, men låten är stundom lite enformig och tråkig. Men efter ett par genomlyssningar kan man säkert ta till sig bidragets hela budskap. Sandéns tidigare bidrag (2009 – Så vill stjärnorna; 2012 – Why Am I Crying) har varit mer dynamiska och haft genomgripande texter. I år skall vi endast lyssna till ordet Youniverse, vilket direkt får mig att åberopa Molly Pettersson Hammars bidrag Hunger som också har en ganska fattig refräng, men det verkar vara temat.

 

Direkt efter Sandén ser vi våra färgstarka och glädjespridande dockor som i år satsar än mer på vinst med en färgsprakande show till bidraget Rollercoaster. De framhåller att numret har sina utmaningar med detaljrik koreografi, men de verkar beredda att anta dessa. Första gången Rollercoaster presenterades fick jag en chock och satte kaffet i halsen. Jag var definitivt inte beredd på en sådan fantastisk show. Nu verkar det vara fest på riktigt! För de som har huvudet på skaft lär säkert märka att Molly och Polly har ändrat personligheter. Det är ett gemensamt beslut som tagits i Dollyville och gruppen skall nu enligt Holly vara komplett.

 

Dolly Style delar plats med glädjespridarna Panetoz som i år framför det fartfyllda bidraget Håll om mig hårt. Precis som tidigare bjuder de upp svenskarna till dans och har alltid ett ess i rockärmarna. Låt oss se huruvida de kan charma oss den här gången. Personligen tycker jag deras debut (2014 – Efter solsken) var snäppet bättre, men T gillar den väldigt mycket och det är ju trevligt med blandade åsikter.

 

I botten hittar vi Linda Bengtzing som för sjätte gången gör ett tappert försök att vinna tävlingen. Vad Bengtzing anbelangar kan det skrivas ett långt analytiskt kapitel om hennes medverkan med alla mer eller mindre sammanhängande texter. Under åren har vi fått höra berättelser om hennes förälskelser, osanningar och strävan efter att bilda den perfekta familjen. Alla flickor (2005), Jag ljuger så bra (2006) och E det fel på mig (2011) är några av dem, som alla tagit sig till final, men som där placerat sig långt ner i listan. 2008 är hennes hittills framgångsrika år med bidraget Hur svårt kan det va som slutade på en femteplats i finalen.

 

I övrigt ser vi mannen som imponerat på Ladies Night-scenerna runt om i landet och som tillika debuterade och vann för elva år sedan (2005 – Las Vegas). Nämligen Martin Stenmarck med bidraget Du tar mig tillbaks som enligt mig är kvällens starkaste låt vad gäller budskap. Lyssnar man på den inspelade versionen är låten otroligt vacker. När det sedan kommer till showen är Stenmarck extremt nedtonad och rör sig bara i sin enkelhet på scenen. Aningen tråkigt och ointressant kanske? Nja, kanske det, men budskapet är det inget fel på. Stenmarck medverkade likaledes 2014 med bidraget När änglarna går hem som tog honom till andra chansen.

   

Vi ser ävenledes debutanten Frans Jeppsson Wall som är känd för sin hyllning till Zlatan, då han som sjuåring framförde låten Who’s da Man. Nu nästan tio år senare har Jeppsson Wall bytt stil och upplägg och framför det känslosamma bidraget If I Were Sorry. Rockbandet Eclipse debuterar också och kommer nog överraska de flesta som vanligtvis inte föredrar rock. De lyckades överrumpla T när han skulle bedöma deras bidrag Runaways. Jag har ingen aning om han satte något i halsen som jag gjorde under bedömningen av Rollercoaster, men jag kan se framför mig hans förvånade min. Den här låten är bra!


När vi nu betat av alla bidrag återstår det bara att se huruvida de tar sig vidare i tävlingen. Om drygt två timmar drar det i gång!

 

 

In other languages

Kontakta oss.

    

Om oss!

   

Hej alla läsare!

 

Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!

 

För mer info:

T's ord och bilder

Uppdaterat 21 juli 2017

 

Tjenare!! I veckan påbörjade vi en undersökning om vad du som läsare vill se mer utav här på vår blogg.

 

Vi uppskattar om du tar dig 2 min av dig dag och svarar så gått du kan :)

 

https://goo.gl/forms/0UP03sXFv59Hhovh2

 

 

J's nyheter

Uppdaterat 17 januari:

 

Vad möter mig om inte ett vackert vinterlandskap med snö fallande från himlen.

             

Sociala medier

                

J´s författarskap

 

Media

               

Tips

   

Tävlingar

    

Övrigt

     

Regler för bloggen

    

Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.

Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.

  

Klicka här

Er hörna

     

Kommentera, möt och diskutera bloggen med andra läsare och oss.

 

Gör ditt inlägg direkt

Undrar ni något?

 

Missat något av det nya ?

Följ bloggen

Följ TJ med Blogkeen
Följ TJ med Bloglovin'

Vilka länder besöker oss?

free counters

Läsvärda bloggar

Arkiv

Kategorier


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se