Hemkommen efter en trevlig och spännande helg i Blekinge. Naturligtvis var vistelsen i första hand till för att se Eurovision tillsammans med T. Senast vi såg festivalen ihop var sist Sverige höll det 2013. Då var vi helt själva (och som en del kanske minns tolkade jag alla bidrag bredvid tv:n). Den här gången blev det en familjefest med två härliga ungar!

I fredags begav jag mig till Kallinge strax efter klockan fyra på eftermiddagen och kom fram till torget 90 minuter senare. Strax därpå anlände T från Ronneby med sin buss. Han hann emellertid hem och stod vid keyboardet när jag klev in genom dörren. Efter några minuters vilopaus gick vi ut för att spela in Vad J hittade i Kallinge? där jag för första gången fick hälla vatten över T (hans egen idé). Tidigare har det varit jag som fått vatten över mig. När alla scener var inspelade promenerade vi i väg till affären och inhandlade helgens godsaker och lördagens frukost. Väl hemmavid tillagade vi köttfärssås och spaghetti innan vi bänkade oss framför filmen The Illusionist (en magiker som använder sina talanger för att komma åt sin kärlek av annan samhällsklass). Efteråt diskade jag medan T redigerade vår nya produktion och innan vi lade oss pratade vi om diverse saker.

Jag vaknade självfallet först i går och tvekade inte alls att gå upp. När jag gjort mig iordning satte jag på Eurovisionbidragen medan jag påbörjade frukosten. T anslöt sig ganska raskt till den lilla festen. Trots att vi kom upp efter nio tog det lång tid innan frukosten var avklarad. Inte förrän elva började vi redigera klart Vad J hittade i Kallinge? och spelade därefter in vår bedömning av de fem bästa bidragen i ESC. Emellan varven körde vi också lite Mario kart. Därefter inleddes den långa väntan på festivalens början. Själva tv-tittandet skulle äga rum i Hallabro hos T’s kompis och hennes familj. Även T’s tidigare klasskamrat A från Värnamo folkhögskola skulle titta med oss (han återfinns i en del produktioner under tiden T läste i Värnamo). Eftermiddagen framskred emellertid i oviss väntan om kvällen då ett av barnen till T’s kompis klämde fingret i bildörren och fick åka direkt till Karlskrona lasarett. Väldigt olyckligt och tragiskt, men inget brutet som tur väl var. De kom och hämtade upp oss strax efter åtta så vi hann både installera oss och hälsa på alla familjemedlemmar innan festivalen började.

Barnen ville såklart ha mest uppmärksamhet och så även deras hund. Innan jag hann reflektera satt jag bänkad i soffan med hunden liggande i knäet och två ungar på varsin sida om mig när festivalen började. Under kvällen fick sedan barnen tatuera mig (eller ja … de skrev mest en massa på mig, men det var ganska roligt ändå). När alla bidragen uppträtt bäddade ungarna ner sig i sina sängar och vi andra såg färdigt festivalen. Vi såg med fasa hur Ukraina fick poäng från både juryn och folket, och det fanns inte en chans för Bulgarien eller Belgien att vinna. Ukraina vann! Det irriterande är dock att Sergey från Ryssland fick folkets högsta röst, men hamnade på tredje plats. Jag tycker han kunde fått vinna i stället för Jamala (jag är ledsen Jamala, men jag tycker som jag gör …). Förvisso framförde Jamala årets viktigaste bidrag varför det är storartat att hon lyckades vinna. Lyssnar en på texten förstår en lite bättre varför den vann. Det är väl ingen överraskning att feststämningen försvann abrupt i samma veva vinnaren korades. Ingen hade lust med någonting så vi kröp ner i våra sovsäckar och hoppades innerligt att dagen bara varit en dröm. Snart skulle vi vakna och den riktiga tävlingen skulle börja.

Självklart var jag bland de första som vaknade i dag. Barnen var några minuter före mig. Till skillnad från gårdagen hade jag inte alls samma självförtroende att kliva upp och göra mig iordning förrän resten av hushållet vaknade till liv. Jag behövde inte vänta särskilt länge och innan jag visste ordet av sprang barnen runt våra sovplatser och sa god morgon i kör. Sakta men säkert klev resten av gänget upp och gick ner för att äta frukost. Där diskuterade vi glädjefyllt allt mellan himmel och jord. Det gick då upp för mig att gårdagens festival inte varit någon dröm utan Ukraina vann på riktigt. Lagom bedrövad sörplade jag upp den sista slurken kaffe och bad att få dra mig tillbaka (nej, så allvarligt var det inte). Eftersom jag och A skulle till Växjö kl. 12.35 ville barnen visa sina rum innan vi promenerade i väg till busshållplatsen. Ett stort kramkalas vid busskuren avslutade vistelsen i Hallabro. På bussen blev jag och A underhållna av en skolpojke som förmodligen blir Sveriges största matematiker i framtiden. Mig veterligen är sådana individer få, så det här var varmt välkommet!

Väl hemmavid fikade jag med mamma och visade glatt upp mina tatueringar innan jag slog mig ner vid mina papper, som snart är sammanställda och färdigskrivna. Jag sitter nu och tänker tillbaka på den galna och härliga helgen jag nyligen varit med om. Framför allt vilken underbar familj jag precis träffat. Så enkel och okomplicerad. Jag kommer verkligen lägga mig nöjd i natt (trots att Ukraina vann).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...