Direktlänk till inlägg 31 maj 2016
Äntligen fick jag tid över att uppsöka biografen och se uppföljaren till Alice i Underlandet, denna gång Alice i Spegellandet, som helt avviker från dess förlaga vilket troligen får Aliceälskare att sura i ett par dagar. Jag delar samma frustration som kritikerna att det traditionella filmberättandet i årets produktion helt inskränker Lewis Carolls nonsens. Framför allt är det psykologiska temat i filmen både jobbigt och älskvärt. Jobbigt är visserligen fel ord, men att gå på djupet beträffande Carolls varelser förändrar intrycket av dem vilket kan vara provocerande för Aliceälskare.
Jag förstår mycket väl T’s kritik gentemot storyn som uppmanar oss att begrunda och lära oss av det förflutna. Ett tema som onekligen genomsyrar Amerikas filmproduktioner just nu. Storyn i Alice i Spegellandet handlar huvudsakligen om tidsresor och undervarelsernas bakgrund. Alice Kingsleigh lyckas komma tillbaka till Underlandet via en spegel och upptäcker då att den galne hattmakaren blivit sjuk p g a saknaden efter sin familj. I förra filmen sades det att hattmakarens familj dog när Jabberwocky satte Underlandet i lågor. Men i uppföljaren påstår han att de lever. För att finna sanningen om familjens öde reser Alice tillbaka i tiden.
Men tidsresor är komplicerade saker eftersom minsta ändring av det förflutna också ändrar nuet och framtiden. Inte allra minst uppstår problem när Alice söker förändra Underlandets historia genom (för henne) små ändringar. Emellertid är det ytterst svårt att förändra det förflutna vilket filmen också förmedlar. I stället är det meningen att vi lär oss av våra misstag.
Alice i Spegellandet presenterar Carrolls karaktärer på ett mer djupare plan vilket jag vanligen uppskattar. Personligen är jag intresserad av psykologi och hur individer formas. Hur kommer det sig då att jag blir uppretad när samma sak görs på Underlandets varelser. Kanske för att jag i grund och botten är en Aliceälskare och inspirerats av Carrolls nonsens hela livet. Förvisso gladde jag mig över regissören Tim Burtons moderna version där drömmen om Underlandet i själva verket existerade vid sidan om vår egen värld. Burton gjorde tillika Carroll rättvisa tack vare teknologin som för första gången kunde skildra karaktärerna som de faktiskt såg ut när Carroll skrev historien.
Nackdelen var dock att vissa karaktärer fick en mer djupgående personlighet som i årets uppföljare får stort utrymme. I huvudsak den galne hattmakaren som i själva verket heter Tarrant Hightopp och drottningssystrarna den röda (Iracebeth) och den vita (Mirana). Den röda drottningens historia lämnar mig icke oberörd, och självfallet var det intressant att få se hur allt blev som det blev, men jag är kluven till om det är rätt att behandla Carrolls värld på det här sättet. Det traditionella filmberättandet hör enligt min mening hemma någon annanstans. Ändå finns det mycket att förundras över, däribland magin och de färgstarka personligheterna.
Regissören James Bobin lyfter också upp Alices kvinnokamp i det viktorianska England under 1870-talet vilket tilltalade mig. I övrigt får inte Alice så mycket utrymme utan Alice i Spegellandet handlar främst om den galne hattmakaren och den röda drottningen. Aliceälskare kommer troligtvis bli besvikna och kanske sura när de upptäckter att schackmotivet är underanvänt. Men för att åberopa kritikerna talar vi om surrealism i Alicesammanhang. Aliceproduktionerna vill i första hand återge drömmar i vårt undermedvetna. I andra hand förmedla tyngre saker. Enligt T är storyn i Alice i Spegellandet förutsägbar och det håller jag med om. Men det innebär inte per automatik att vi inte kan lära oss något av den. Filmen förmedlar att vi inte kan förändra det förflutna, men vi kan lära oss av våra misstag. Tillika finns det goda och onda sidor i varje individ. Ur denna synvinkel är Alice i Spegellandet fullt sevärd enligt mig.
Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här: http://torejesper.blogspot.com/ ...
Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...
http://torejesper.blogspot.com/ ...
Hej alla läsare!
Varmt välkomna till TJ-bloggen, som utöver dagliga inlägg producerar videoklipp, musik, bilder och mycket annat!
----------------
Welcome to the TJ Blog, in addition to daily posts, we produces videos, music, photos and more!
Väntande text
Läs om hur du kommenterar, ställer frågor eller lämnar åsikter.
Vad vi accepterar eller annat som handlar om bilder och filmer.