Tidigare i dag ringde en mycket trevlig ung herre på ytterdörren och ville sälja ett gäng tavlor. Han var i det närmaste utfattig och hade svårt att gå med sitt onda knä. Jag uppfattade inte alla delar i proceduren, då han pratade både engelska och väldigt fort, men tydligen hade behandlingen varit oerhört smärtsam. Just i dessa tider gör han allt vad han kan för att få in för brödfödan. Utöver tavlor erbjöd han även leksaker och dekorerade trägubbar.

Då det är naturligt för mig att hjälpa en medmänniska köpte jag en tavla av honom. Den kostade 150 kr, men då jag inte hade någon femtiolapp valde jag att vara generös och gav honom 200 kr. Han behövde pengarna bättre än jag. Det gjorde ont i mig att behöva se honom lida med knät och han frågade även om jag kunde låna honom ett par vantar, men det kunde jag tyvärr inte hur gärna jag än hade velat. Han blev emellertid inte upprörd alls utan vi skildes åt som vänner. Det känns jättebra att veta att man har hjälpt en annan människa. Nästa gång kanske det är jag som måste sälja saker för att få ekonomin att gå ihop.

Med en härlig känsla i kropp och själ har jag ägnat dagen åt att kolla igenom repriser. Tv-program som kolliderar med andra program bland annat, och så har jag förstås läst ett par sidor om hjärtesorg i en av Marita Conlon-McKennas senaste romaner. Nu orkar jag dessvärre inte vara upp längre, fastän jag sannerligen inte hunnit med allt jag hade tänkt företa mig i dag. Får fixa med det under morgondagen innan jag tar helg.

God natt!

Dags för lite pluggande! Gårdagens föreläsning var nog en av de intressantaste jag haft på universitetet. Efter lite kompletterande läsning begav jag mig till Grand Samarkand för att inhandla lite smått och gott, däribland batterier. Det blev ingen långvarig shoppingrunda, utan köpte bara det väsentligaste utöver batterierna.

Under eftermiddagen umgicks jag och mamma med våra gemensamma vänner och på kvällen såg vi reportaget om Thomas i Uppdrag granskning (han som blev bortglömd av hemtjänsten). Jag tycker gårdagens program uppvisar en skrämmande bild av hemtjänsten. Vad är det vi betalar skatt för egentligen? Hur mycket är människan värd om man får ligga på golvet i över 30 timmar innan hjälp är på väg. Det är helt ofattbart!

Den nya veckan har börjat jättebra med inspelade föreläsningar och kommentarer från övriga kursdeltagare. Veckans moment är barnlitteraturens historiska utveckling. Ni kan tro att jag lever som fisken i vattnet just nu. Bara i dag har jag lärt mig massor om barnet och vuxnas syn på barndom. Det är ganska fascinerande hur vi betraktat barnet som en blivande vuxen och en tabularasa (ett tomt blad), en individ som ska fyllas med innehåll och fostras till att foga sig i de civila spelreglerna, till att nu låta barn vara barn som självständiga och handlingskraftiga individer som har egna tankar och idéer. Det och mycket mer läser jag just nu.

Jag kollade även upp huruvida T mådde efter jag fått kännedom om hans feber. Det kan ju möjligen vara något virus som kommit med från Växjö på resan, men det är väl egentligen bara lösa spekulationer. Nja, i stället är det nog något som går i Kallinge vill jag påstå. T kom emellertid med glada besked om att han nu mår mycket bättre, vilket han även själv berättar i nedanstående inlägg.

Feber och förkylningar är vanligt förekommande bland vuxna vid den här årstiden. Det märktes klart och tydligt vid Växjö kommuns debatt om försäljning av hyresrätter i dag som sändes i lokalradio. Många snörvlade medan de tryckte ner varandra. Bäst av alla var nog ändå en vänsterpartist som var både ironisk och sarkastisk, och som menade att de blågröna inte berättat om sina planer i sitt valprogram trots att de hänvisar dit när medborgarna ställer frågor. Jag tycker det var ett härligt inslag och instämmer med många röda företrädare.

Det är ytterst beklagligt att sälja hyresrätter för att klara av att bygga fler bostäder. Borde inte styret tänka på ett helt annat sätt? Förstå att en del familjer inte har råd att själva äga sina fastigheter, och vad värre är: De bostäder som de senaste åren byggts är så dyra i hyra att folk (framför allt ungdomar som drömmer om sin första lägenhet) inte har råd att bo där. Dessutom läser man i tidningen att byggmaterialet till en del fastigheter är lättantändliga jämfört med äldre fastigheter, varför jag numera betraktar bostadsmarknaden som en sörja. Att sälja så många hyresrätter tycker jag är ett väldigt dåligt beslut. Det innebär att Växjö går åt helt fel riktning enligt mig. Hittills är försäljningen pausad av oppositionen i kommunstyrelsen. Frågan är hur länge!

Tjenixen på er allesammans!
Bättre är det med mig idag i alla fall så imorgon blir det jobbet igen.

Måste lätta en sak, har sedan jag flyttade hit säkert haft internet mindre än vad jag har haft internet.
Nu efter Windows 2010 så pratar inte datorn och nätet med varandra så ett usb skaffade vi, ett sånt som hittar trådlöst internet . . . Jo tjenare . . För Windows xp . . Som är 199 år gammalt så varför säljer de ens dem . .

Så det är därför jag inte skriver så mycket. . .
Det suger . . .

Aja ha en bra kväll allesammans!

/T out!

Hej på er allesammans.
Idag tillbringar jag dagen med att vila. Sjuk med feber och dålig hals.

Vi får hoppas på att det går över snart.
Jag som har musikvecka denna veckan på jobbet och så går jag och blir dålig!

I vilket fall som helst så hoppas jag att ni har en bra dag och att ni läst om J's resa ner till mig. Vi hade det jätteroligt med wii och ett oväntat äventyr som tog oss till karlskrona.

Ha det gött!

/T out!

Resan till Kallinge gick jättebra den här gången. Egentligen hade jag väl inte väntat mig något annat. Att en sådan olycka skulle inträffa två gånger är nog ganska osannolikt. Ändå satt jag och kunde inget annat göra än titta ut genom fönstret på bygden och samhällena vi körde igenom. Det gjorde att jag började uppskatta Torsjön medan vi passerade Ingelstad. Just det området är väldigt vackert tycker jag. Något självförtroende till läsning på bussen kommer det nog ta tid innan jag får tillbaka. Men ju mer jag åker desto bättre blir det. Särskilt nervös blev jag efter bussbytet i Tingsryd då jag fick hoppa på en dubbeldäckare igen. Den här helgen har det ju dessutom snöat och frusit på så det var inte så konstigt att jag kände mig obekväm. Men det gick bra! Jag kom fram till slut…

T mötte mig vid torget och tillsammans gick vi och handlade ägg till frukosten. Hos T dukade vi sedan upp en brakfrukost bestående av ägg, fil, rostat bröd och jag vet inte allt. Det kändes oerhört lyxigt måste jag säga och T menade att vi båda var väl värda detta. Under tiden vi avnjöt frukosten berättade T om sitt nya liv i Kallinge, vilka personligheter han träffat, vilka ställen han brukar besöka och hur det går på hans jobb i Ronneby.

Efter frukosten tog vi bussen till Ronneby för att kolla upp en discolampa som T gärna ville ha. I lampaffären sa expediten emellertid att de inte hade någon typ av discolampa, utan vi hänvisades vidare till stormarknaden Lyckeby utanför Karlskrona. För att komma dit tvangs vi ta tåget till Karlskrona och sedan en stadsbuss till Lyckeby. Jag kan så här i efterhand tycka det var mycket resande för en lampa. Det hade varit mycket roligare om vi tillbringat lite mer tid i Karlskrona. Utflykten i sin helhet tog tre timmar och åtminstone hälften av den tiden var bara restid. Men vi lovade varandra att göra om resan och tillbringa längre tid i Karlskrona nästa gång. Det lilla jag fick se av hamnstaden gjorde mig jätteglad. Jag föreställde mig hur Karlskrona såg ut för hundra år sedan när en av mina släktingar tog värvning i flottan där. Undrar om han tyckte om plasten lika mycket som jag…

Efter äventyret i Karlskrona och Ronneby åkte vi hem för att laga middag. T började med att koka upp vattnet till spaghettin och gick sedan i väg för att ringa sin bror för att reda ut en del nätverksproblem till datorn. Samtalet drog ut på tiden, vilket gjorde att jag lagade maten i stället. Efter maten experimenterade vi med discobelysningen och lyssnade på mellobidragen. Det var enormt effektfullt för att bara vara en lampa. Nu hade vi allt vi behövde för en lyckad kväll.

Den fortsatta kvällen framskred utan problem. Vi spelade datorspel, kollade på Melodifestivalen och första halvtimmen av gaygalan och spelade wii. Klockan ett släckte vi ner lägenheten och jag kröp ner i bäddsoffan och somnade med detsamma. Åtta timmar senare vaknade jag och började diska upp efter gårdagens fest. T vaknade antagligen av det och gick sömndrucken upp. Men tillsammans åt vi en lika stadig frukost som dagen innan och då piggnade han till.

Räven är min inflyttningspresent till T

Därefter fortsatte vi att spela wii tills hans mor och en av hans bröder ringde på dörren. De kom med en gryta mat. Under tiden den värmdes till på spisen spelade vi alla wii. Därefter åt vi och spelade kort innan det var dags att åka hem. Jag fick också följa med och det bidrog till att jag har hunnit fixa med en del papper innan Farmen började. Det har varit jätteroligt att vara hos T den här helgen. Framför allt är jag glad att jag klarade resan och att vi trots den knappa tiden hann uträtta så mycket som vi ändå gjorde.

Nu sätter jag punkt för den här helgen och hoppas ni haft en lika underbar helg som vi. I dag är det ju Alla hjärtans dag dessutom så hoppas verkligen ingen av er behövt sitta själv. Vi hörs!

Dagen började relativt lugnt med frukost, följt av ett bad innan jag gick igenom viktiga papper. När dessa var iordninggjorda promenerade jag i väg till frisörsalongen Självfallet för att bli av med lite hår. Tanken var att jag skulle ordna med vårfrisyren i dag eftersom det börjar bli milt igen. Sorgligt nog möttes jag av snöpuder på hustaken när jag klev upp, varför jag redogjorde med min frisör om att frångå ordinarie längd. Håret är därför aningen längre än det brukar vara efter en vanlig klippning. Nästa klippning sker i maj och då lär det bli kortare om det ska hinna växa ut under sommaren.

I eftermiddags gjorde jag ett biobesök och såg den efterlängtade filmatiseringen av En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jag har sett fram emot den i evigheters tid nu känns det som, men när den väl kom hade jag aldrig tid att se den förrän i dag. Filmen kan jag varmt rekommendera och håller med de andra biobesökarna i deras eufori vid utmarschen från salongen där vi framhöll att filmen hade allt en film ska ha. För första gången har regissören Hannes Holm lyckats filmatisera hela bokens händelser. Det är bara ett fåtal småsaker som fattas, och dessa är ju inte ”viktiga” för att berättelsen ska framgå.

Tillfreds med biobesöket tog jag bussen hem och började packa inför morgondagens färd till Kallinge. Det börjar bli mindre nervöst att åka buss ju mer jag åker. I stadstrafiken har vi ju inga säkerhetsbälten heller, varför det är logiskt att vara lite på sin vakt. Jag försöker emellertid slappna av och tänka positiva tankar. Efter filmen kunde jag inget annat göra än tänka på Ove och hela hans levnadskaraktär så det löste sig.

Innan jag släcker lampan tänker jag läsa ett par sidor i Christopher Hills märkliga roman I skorpionens tecken. Jag är helt fascinerad över vilken bok jag har kommit över. Hittade den av en slump i magasinet på stadsbiblioteket för några veckor sedan. Kan förklara mer en annan dag. Eftersom jag ska upp tidigt i morgon får jag inte läsa alltför länge.

God natt!

Dags att knyta sig efter en härlig dag med läsning och efterforskningar. I går ägnade jag mig åt nästan exakt samma sysselsättning, förutom den lilla skillnaden att jag under kvällen chattade med ett par vänner. Det var länge sedan jag hörde av dem och vi diskuterade allt möjligt. Dock var det stressigt att hålla alla konversationerna i gång samtidigt, men det löste sig efterhand.

Helgen börjar närma sig med stormsteg och jag har lovat T att göra ett nytt försök att komma till Kallinge. Ska bli spännande att se hur långt jag kommer den här gången. Någon frågelåda ser ni inte heller den här veckan då det just nu saknas frågor. Kan bli att jag redigerar ihop material från andra sammanhang om jag får lust. Den här veckan har jag inte prioriterat det.

Jag återkommer troligtvis med en längre utläggning i morgon. Det är så roligt att T också har börjat blogga igen. Vi byter av varandra, vilket är en enorm lättnad.

God natt!