Hemkommen från Alvesta igen efter en lugn helg hos farmor. Det var evigheter sedan vi träffades nu så det fanns en hel del att prata om, även om mycket utav vår tid ägnades åt att följa den fruktansvärda händelsen i Stockholm via Nyheterna. Det var ett diskussionsämne även när vi gick ut och åt på Kinarestaurang med pappa och hans fru. Och det är väl egentligen inte så konstigt, för visst är det en händelse som skakat om oss i allra högsta grad.

Jag syftar alltså på det som hände under fredagseftermiddagen där en man kapade en lastbil och körde sedan Drottninggatan fram i hög hastighet och väjde inte för det som kom i vägen, i sin egen övertygelse om att komma fram. Vidare långt kom han emellertid inte utan körde in i Åhléns, och tur var väl det ändå med tanke på vilken förödelse det hade kunnat bli om han kommit ännu längre, med ännu fler offer … I detta som ganska omgående blivit klassat som terrordåd omkom fyra personer, och ett flertal personer skadades också allvarligt. Ytterst grymt, tragiskt och förfärligt. En hel stad och egentligen ett helt land befinner sig i chock, att något sådant kan hända här. Vissa hävdar å andra sidan att det bara var fråga om när, men jag har själv lite svårt att ta in det. Men jag är väl trots allt lite naiv i en del lägen. Självklart upplever jag att klimatet på många håll förändrats, men något sådant här …

Efter en sådan här händelse är det naturligt att vara rädd och naturligt att vara arg. Ordentligt frustrerade tillåts vi vara och det är helt i sin ordning! Men frustrationen måste riktas på rätt sätt och helst omsättas i handlingskraft och en kärleksinställning, där vi som medborgare sätter ner foten och inte låter terrorister regera över vår tillvaro och våra liv. Den kärleksmanifestation som i dag hölls i Stockholm och alla de blommor folk har lagt vid platsen för dådet vittnar om hur starka vi är tillsammans. Det visade vi redan efter dådet när centrala Stockholm spärrades av och folk började hjälpa varandra, prata med varandra och helt enkelt se varandra. Något så fruktansvärt kan ändå väcka vår medmänsklighet och samhörighetskänsla. Det är nog inte överdrivet att påstå att Stockholm förenats den här helgen. Och det är alldeles rätt att förenats eftersom motsatsen hade varit att låta terrorismen vinna mark. Ett av många syften är väl att splittra oss så det blir lättare att ta makt över oss. Ett land som inte är enat är betydligt svagare än ett enat. Därför är det viktigt att inte ge vika för terrorismen utan hela tiden ställa sig samman. Då blir det betydligt svårare för terroristen att lyckas, ja nästintill omöjligt … Så i dessa tider är det inte direkt fördelaktigt om vi står ensamma och vill klara oss själva. Det är mycket bättre att stå tillsammans! Power to the people!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...